- Besökare online:
Jul
15
Det har varit ett helt underbart år tillsammans med dig!
Idag har vi ätit en lång frukost med mormor, morfar, farmor, farfar och farbror och firat med paket! Och solen bara skiner och skiner idag!
Tänkte bjuda på en kavalkad med bilder från alla Gustens månader – från pyttis till jättebebbe.
Det här är Gusten:
En av de första dagarna hemma – Juli 2008
Tittar på Sommar-OS – Augusti 2008
Hänger med pappa – September 2008
Sitter i bilstolen – Oktober 2008
Vilar i sängen – November 2008
Äter gröt – December 2008
Leker med fötterna – Januari 2009
Väntar på mat – Februari 2009
Poserar i sängen – Mars 2009
Gungar i solhatt – April 2009
Busar och äter – Maj 2009
Går runt bordet på Gotland – Juni 2009
Fyller år i finkläder – Juli 2009
Du är det finaste vi vet! Puss & grattis från mamma och pappa!
Jul
15
Så kom tillslut dagen. För ett år sedan sveptes vi med upp i en virvelvind som fortfarande inte helt satt ned oss på marken igen. Timmar har känts som dagar och minuter som som månader. Vi har varit vakna på natten, sovit på dagen och blivit rörda in till benmärgen. Mer än en gång. Och det vi har förlorat i tid har vi vunnit i kärlek. Gustens kärlek. Och även andra människors kärlek till Gusten. Båda är lika fina.
Det har sträckt sig över ett ögonblick och en evighet. Livet innan Gusten har sakta börjat suddas ut, samtidigt som han finns här tack vare just det livet. Att jag och Josefin hade skapat ett liv tillsammans där vi kände att det fanns plats för minst en till. Och all kärlek, värderingar, funderingar och erfarenheter vi hade samlat på oss för att skapa plats för en ny människa kom från det tidigare livet. Men det är ju samma liv egentligen. Samma liv som Gusten nu finns i. Han fyller ett år idag, men han är fylld av så mycket mer än så. Han har föräldrar som älskar honom, mor- och farföräldrar som avgudar honom, släkt och vänner som verkligen bryr sig om honom och fantastiska miljöer att vistas och växa upp i.
Så idag, när vi ger oss själva lite tid för eftertanke och försöker reflektera lite över de 12 månader som passerat får vi äntligen sätta ord på det. Vi tillåter oss själva att samla orden till en mening som betyder allt. Precis allt.
Gustens första år.
Det är spännande om man funderar lite på det. Varför man skaffar barn. Av vilken anledning och för vems skull. Gusten hade ju ingen aning om att han ville leva innan han var född, så man kan inte påstå att det är för hans skull. Jag och Josefin gjorde det för vår skull. För att vi hade skapat ett liv tillsammans som var så u
nderbart att vi hemskt gärna ville dela det med en person till. En person som skulle få chansen att födas in i vårt förhållande och verkligen vara med från början. Något som varken Gusten, jag eller Josefin hade gjort innan. Vad som än händer så har vi det gemensamt, vi var alla där när Gusten föddes. Och det var helt unikt för oss allihopa. Vi var alla tre nyfödda den här dagen för ett år sedan.
Det är precis så det känns. Att varje dag med Gusten, varje ny eller gammal sak vi upplever för första gången med honom känns helt nytt. Vi fortsätter att utvecklas tillsammans. Ibland tänker jag att han borde funnits här tidigare. Att han borde fått börja måla världen med sina fantastiska färger åt oss för länge sedan. Men det hade antagligen inte varit samma sak. Jag och Josefin hade inte hunnit bygga samma värld som han nu finns i. Vi hade inte haft samma möjligheter, på något plan, att ge honom de penslar han nu drar fram med.
Med ett år på nacken kan jag säga att tiden när vi kom in i hans liv fortfarande känns helt rätt. Vi hade aldrig kunnat ana vilken slags mening han skulle tillföra vår tillvaro, men vi var redo för förändringen. Vi ville kasta oss ut och vi visste väl någonstans att Gusten skulle fånga oss. För lika mycket som vi finns där för honom, så finns han där för oss. Jag sätter min tro till honom varenda dag och hittills har han aldrig gjort mig besviken.
Jag skrev en dikt till Gusten innan han föddes. Den berättar hela sanningen om hur jag tänkte då. Livet innan Gusten. Samma liv, fast ändå ett helt annat. Den 27:e maj förra året skrev jag detta till min son.
________
Snart är du här.
Det är inte många dagar kvar nu
Tills du är hos mig
Men jag har alltid längtat
Alltid väntat på dig
Jag försöker förbereda din värld här
Och fila ner allt vasst
Jag rannsakar mig själv nu
Ner till min sista last
Nu räknar jag stunderna
Tills du är här
Jag vet inte vem jag kommer bli
Eller vem du är
Det enda som är säkert
Är att vi två blir du
Och att vi byggt en värld här
Du är välkommen nu
Det är inte många dagar kvar nu
Tills jag får hålla i dig
Och vad som än händer
Finns du alltid hos mig
________
Så precis idag, kl 16:54, var vi alltså alla tre nyfödda för ett år sedan. Så vi fyller alla ett år idag. Så grattis till oss också. Imorgon börjar år två. Jag kan nästan inte vänta på vad som komma skall. Men idag är det den 15:e juli 2009, och idag firar vi år ett.
Grattis till dig, Gusten. Vi älskar dig.
/din pappa
SENASTE MOBILBILDERNA
Arkivet – av Oskar Dahlbom- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013Ett recept på världens godaste mandelfrikadeller cirkulerar runt på internet och dyker upp på olika bloggar då och då. Vi använder oss av ett recept från Coop och de har blivit ett återkommande inslag i vår matlagning. Nu till jul ...
- Sommaren 2013 fredag, juni 7, 2013Efter #blogg100 så gick luften ur mig totalt. Det var otroligt roligt att blogga varje dag, men ofta var det också riktigt plågsamt. Att skriva om något någorlunda vettigt VARJE dag var mödosamt, men jag fick samtidigt väldigt mycket sagt ...
- Snart här: Kallbryggt Kaffi #blogg100 onsdag, maj 1, 2013Det har varit en spännande resa. Från de första stapplande stegen med kallbryggt kaffe i februari fram till idag. Jag har bryggt, smakat, ändrat recept, bryggt, smakat, bjudit och bryggt igen. Men nu sitter allt som det ska. Jag lämnade ...
- Jag har närt Darth Vader vid min barm #blogg100 tisdag, april 30, 2013Ett foto från dagens promenad. Julie i Gustens gamla vårjacka. Men vem är det som uppenbarar sig i skuggan?
- The Coco Series #blogg100 måndag, april 29, 2013Eftersom jag helt har tröttnat på Spreadshirt och faktiskt redan har sålt lite på Redbubble så flyttar jag över min Conan O’Brien-serie till den sistnämnda butiken. Även om Conan hade svårt att följa Barry på The Correspondents’ Dinner så är ...
- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013
