Jul
15
Så kom tillslut dagen. För ett år sedan sveptes vi med upp i en virvelvind som fortfarande inte helt satt ned oss på marken igen. Timmar har känts som dagar och minuter som som månader. Vi har varit vakna på natten, sovit på dagen och blivit rörda in till benmärgen. Mer än en gång. Och det vi har förlorat i tid har vi vunnit i kärlek. Gustens kärlek. Och även andra människors kärlek till Gusten. Båda är lika fina.
Det har sträckt sig över ett ögonblick och en evighet. Livet innan Gusten har sakta börjat suddas ut, samtidigt som han finns här tack vare just det livet. Att jag och Josefin hade skapat ett liv tillsammans där vi kände att det fanns plats för minst en till. Och all kärlek, värderingar, funderingar och erfarenheter vi hade samlat på oss för att skapa plats för en ny människa kom från det tidigare livet. Men det är ju samma liv egentligen. Samma liv som Gusten nu finns i. Han fyller ett år idag, men han är fylld av så mycket mer än så. Han har föräldrar som älskar honom, mor- och farföräldrar som avgudar honom, släkt och vänner som verkligen bryr sig om honom och fantastiska miljöer att vistas och växa upp i.
Så idag, när vi ger oss själva lite tid för eftertanke och försöker reflektera lite över de 12 månader som passerat får vi äntligen sätta ord på det. Vi tillåter oss själva att samla orden till en mening som betyder allt. Precis allt.
Gustens första år.
Det är spännande om man funderar lite på det. Varför man skaffar barn. Av vilken anledning och för vems skull. Gusten hade ju ingen aning om att han ville leva innan han var född, så man kan inte påstå att det är för hans skull. Jag och Josefin gjorde det för vår skull. För att vi hade skapat ett liv tillsammans som var så underbart att vi hemskt gärna ville dela det med en person till. En person som skulle få chansen att födas in i vårt förhållande och verkligen vara med från början. Något som varken Gusten, jag eller Josefin hade gjort innan. Vad som än händer så har vi det gemensamt, vi var alla där när Gusten föddes. Och det var helt unikt för oss allihopa. Vi var alla tre nyfödda den här dagen för ett år sedan.
Det är precis så det känns. Att varje dag med Gusten, varje ny eller gammal sak vi upplever för första gången med honom känns helt nytt. Vi fortsätter att utvecklas tillsammans. Ibland tänker jag att han borde funnits här tidigare. Att han borde fått börja måla världen med sina fantastiska färger åt oss för länge sedan. Men det hade antagligen inte varit samma sak. Jag och Josefin hade inte hunnit bygga samma värld som han nu finns i. Vi hade inte haft samma möjligheter, på något plan, att ge honom de penslar han nu drar fram med.
Med ett år på nacken kan jag säga att tiden när vi kom in i hans liv fortfarande känns helt rätt. Vi hade aldrig kunnat ana vilken slags mening han skulle tillföra vår tillvaro, men vi var redo för förändringen. Vi ville kasta oss ut och vi visste väl någonstans att Gusten skulle fånga oss. För lika mycket som vi finns där för honom, så finns han där för oss. Jag sätter min tro till honom varenda dag och hittills har han aldrig gjort mig besviken.
Jag skrev en dikt till Gusten innan han föddes. Den berättar hela sanningen om hur jag tänkte då. Livet innan Gusten. Samma liv, fast ändå ett helt annat. Den 27:e maj förra året skrev jag detta till min son.
________
Snart är du här.
Det är inte många dagar kvar nu
Tills du är hos mig
Men jag har alltid längtat
Alltid väntat på dig
Jag försöker förbereda din värld här
Och fila ner allt vasst
Jag rannsakar mig själv nu
Ner till min sista last
Nu räknar jag stunderna
Tills du är här
Jag vet inte vem jag kommer bli
Eller vem du är
Det enda som är säkert
Är att vi två blir du
Och att vi byggt en värld här
Du är välkommen nu
Det är inte många dagar kvar nu
Tills jag får hålla i dig
Och vad som än händer
Finns du alltid hos mig
________
Så precis idag, kl 16:54, var vi alltså alla tre nyfödda för ett år sedan. Så vi fyller alla ett år idag. Så grattis till oss också. Imorgon börjar år två. Jag kan nästan inte vänta på vad som komma skall. Men idag är det den 15:e juli 2009, och idag firar vi år ett.
Grattis till dig, Gusten. Vi älskar dig.
/din pappa
Kommentarer
4 kommentarer till “Ett år med vår son”
Skriv en kommentar
och här sitter jag och lipar (och åke undrar vad jag håller på med …). det var nästan det finaste jag läst.
stort grattis till gusten på din första födelsedag och ett lika stort grattis till dina fina föräldrar!
kram på er allihop!
Åh, vad gullig du är. Jag skrev det direkt från hjärtat och försökte verkligen att förmedla mina känslor för Gusten och tankarna kring hans liv. Var det någon dag det skulle ut så var det idag.
Vad glad jag blir att det berörde dig, Maria. Hoppas inte Åke funderade alltför mycket vad du höll på med.
Tack för gratulationen! Kram!
Så fint, Oskar. Håren på mina armar reste sig 5 ggr!! Du skriver med sån mognad och med sån kärlek till Gusten, underbart att läsa. Du är en duktig skribent och en ännu bättre pappa.
Många kramar!
MP
Tack vare ”kanske du gillar” hamnade jag här igen (arbetsmoralen är inte på topp idag) – och herregud, så fint det är!
Särskilt idag, när jag själv inte kan släppa tanken på allt jag gjorde för exakt fyra år sedan.
Tänk att våra killar inte ens fanns för lite mer än fyra år sedan. Det går inte ens att minnas hur livet var förut. Vilka fantastiska år det varit.
Kram!