Etikettarkiv: födelsedag

Två underbara år

Gusten - 2 år by Oskar & Josefin.

Gusten poserar i födelsedagskläderna han fick av oss på morgonen.

Idag har vi firat vår 2-åring. Den finaste vi vet! Tack Gusten för dessa två underbara år. Du är bäst!

Dagen började med att  pappa var uppe vid halv sju, innan Gusten vaknat och fixade med mat till kalaset samt frukost till Gusten. Sen kom Gusten upp vid sju och mamma strax efteråt (Julie hade sovmorgon till typ 09). Nästan direkt fick G öppna ett paket, ”keeet” som han säger, och vips hade han en ny skjorta och shorts födelsedagen till ära. Sen fick han snabbt öppna resterande paket – så kul tyckte han.

Gusten - 2 år by Oskar & Josefin.

Spännande med paket!

Äntligen ett par egna solglasögon! Likadana som pappas. Fast blå.

Favoriten äggmacka till födelsedagsfrukost.

Bakar muffins till kalaset med pappa.

Julie hade gjort sig födelsedagsfin och premiärsatt i Gustens gamla babysitter.

Efter en dusch, frukost samt agerande som liten kökshjälpreda gick vi ner på stan för att möta upp mormor och morfar. Sen fortsatte vi ner och hämtade upp farmor och farfar samt möttes upp av farbror Fredrik och gick och åt nachotallrikar i hamnen. Gusten passade på att äta massvis med nachochips, både från sin egen och från mormors tallrik. Gusten fick också ett paket från Julie med en varukorg full med plats-matbitar. Mycket snällt av Julie tyckte Gusten och slickade direkt på fejkglassarna.

Nachos!

Sen somnade Gusten i vagnen på gården hemma hos farmor och farfar. Julie hängde lite med morfar och datorn. Pappa åkte hem och fixade det sista inför kalaset.

Vid fem så började Gustens tvåårskalas och förutom den närmsta familjen så kom Cia, Lou och My. Gusten blev glad och var faktiskt inte så blyg som han är ibland bland nya folk. Men så fick han ju också massa fina presenter som fick honom att tänka på annat än att vara blyg. Han fick bland annat två traktorer som båda blev väldigt populära (en som han kunde sitta och åka på samt en riktig John Deere i miniatyr), en duplo-sopbil, två böcker, Bamse (”basse”)- prylar (strumpor, tröja, böcker, plåster, shampoo, prenumeration), kläder, uteleksaker, servis, solglasögon, pallgroda/leksak, kläder (alla möjliga – men alla var fina – ni kommer få se dem pryda lillkillen på bloggen efterhand :))

Öppnar paket med farbror Fredrik.

Gustens kompisar Lou, My och Cia var sugna på kalas!

Bygger bondgård med farfar och farmor.

Juliemys.

Det bjöds på köttbullepaj och svamp och fetaostpaj, sallad och persilladesås (Gusten fick ketchup också). Sen hade Oskar gjort jättefina cupcakes, både med mörk och vit choklad. Sen så vågade vi på oss att göra ett Glass-tåg – (helt och hållet stulet från Hugos 1-års kalas – vi fick bild och recept som vi använde oss av! tack!). Allt var jättegott (tyckte vi själva) och det funkade perfekt att sitta ute på balkongen där det faktiskt fläktade lite! Underbart!

Mat!

Hela kalasgänget (förutom mamma och pappa) ute på balkongen.

Glasståg och cupcakes.

Tvååringen blåser ut ljuset.

Glass är gott!

Josefin, Julie, mormor Pia och Gusten.

Och så ett försök till ett familjeporträtt. Detta var den mest lyckade, och inte ens den är skarp. 🙂

Det var en väldigt trött och något sockerhög samt övertrött liten kille som nattades av sin pappa efter en kvällsdusch. Men så mycket kul och så mycket nya saker är helt galet för en liten kille. Alla var i alla fall mycket nöjda efter en extremt lyckad födelsedag, både föräldrarna och Gusten. Stort tack till alla som var med och firade på plats och på distans! Det finns många fina människor i Gustens liv – det är ett som är säkert.

Presentskörden för en gaanska så bortskämd tvååring. 😉

Ni hittar fler bilder från dagen på flickr!

En fantastisk helg!

Helgen vecka 51 blev smått underbar. Eller egentligen började det ju redan på fredagen med att min bror kom på besök.

Eddie Izzard var helt lysande, men att komma till och från arenan visade sig inte vara det lättaste i ett snöigt Skåne. Först hade vi svårigheter att komma till Malmö Arena efter en underbar middag på Årstiderna. Vi gick tillbaka till centralstationen och tillslut, efter en ganska lång väntan lyckades vi dela en taxi med två danska tjejer som också skulle se Eddie. När vi kom fram insisterade de på att betala också, och vips hade vi fått gratisskjuts.

Vi kom in och hann sätta oss och efter bara en kort stund äntrade Mr Izzard scenen. Jag fick lätta rysningar av musiken och hans blotta uppenbarelse och sen var showen igång. Mycket var nytt för mig och han lyckades verkligen fylla ut den jättelika arenan. Det var goda skratt från början till slut.

Att sen ta sig från arenan visade sig dock ännu svårare. Först irrade vi runt lite i jakt på rätt buss. Sen gick den första omgången bussar och det var fortfarande hur mycket folk som helst kvar på området. Det kom lite lösa taxibilar då och då, men taxikön var också lång. Vi stod ganska länge i en busskö, som vi inte visste om den väntade på en kommande buss. När vi slutligen parade ihop oss med ett dansk par för att dela taxi därifrån så kommer det en taxibuss där ett helt gäng kommer med, plus våra danskar, men sen finns det bara EN plats kvar. Danskarna erbjuder sig att vänta på oss, men vi säger ”åk, rädda er själva!”. 🙂 Kort därefter kommer bussen till den kön som vi tidigare lämnade och alla rusar dit och den blir genast full. Sen kommer det några få taxibilar till, men flera har väntat längre än oss. Tillslut, när vi börjar tappa känseln i tår och kinder, bestämmer vi för att gå. Jag gissar riktningen på hur jag hade för mig att taxin åkte tidigare. Och vi siktar på Turning Torso. Efter 5-6 km och över en timme i bitande kyla är vi tillbaka vid Malmöcentralstation, c:a kvart i ett på natten. Observera att Eddie var klar någon gång innan 23 redan. Vi läser på en monitor att tågen inte kommer att gå till Lund på 1-2 timmar pga en ”olyckshändelse norr om Lund”. Dock så står det att det ska gå ett tåg ändå kl 01 och vi tänker att de borde plockat bort den informationen om den inte var riktig. Vi väntar ändå ett tag men köper tillslut en biljett i automaten. Precis när vi kliver ut på perrongen säger högtalarrösten att 01-tåget också är inställt! Aaaa!

Då ger vi upp och tar första bästa taxi tillbaka till Lund. 395 kr var inte mycket att hosta upp för att få tillbaka kroppsvärmen och komma hem och sova. Trots detta äventyr var det en fantastisk kväll och inget kunde förstöra den goda maten eller den fina show vi bjöds på.

Igår (lördag) fyllde jag år! Jag blev ”väckt” på sängen av Josefin, Gusten och Fredrik som sjöng fint alla tre. Sen bjöds jag på frukost och fick presenter. Fredrik bjöd ju på middag kvällen innan men hade också med sig presenter från våra föräldrar. Bl a ett alldeles nytt och fint objektiv. Åh, så roligt! Josefin överraskade med en ritbräda/wacombräda till datorn, något som jag bara testat lite förut men som ska bli jättekul att arbeta/designa med. 🙂

Innan 12 var Fredrik tvungen att bege sig mot Gotland igen och jag, J och G gick ut och lekte lite i snön. Sen pulsade jag och Gusten iväg över bron till Max och köpte hem mat. Jag testade deras nya falafelburgare och den var riktigt god. Ett hett (ja, såsen var stark) tips! 😀

Medan vi var iväg smög Josi ut och köpte tårta och vi började fika lite smått i väntan på Josefins föräldrar. När de kom var vi tvungna att rusa iväg eftersom en annan av Josefins presenter var ett biobesök, med läsk och popcorn! Och Gustens present var att han hade fixat barnvakt. 🙂 Vi hann precis till bio och sjönk ner längst bak i en liten salong innan A Christmas Carol började. Ganska underhållande och snyggt animerad, men inte jättebra. Men otroligt mysigt med biodate med Josi. På vägen hem gick vi förbi ett café (som Josi också planerat) och köpte varm choklad. Vi satt i källaren på Espresso House vid stationen och kände oss som ett nyförälskat par. Så annorlunda och mysigt att gå och fika bara vi två.

Precis när vi kom hem kom Josefins pappa springande med indisk take-away som vi sen kalasade på. Jag öppnar också mina presenter från svärmor och svärar – två linnen, ett par strumpor (som delvis var från Gusten) och Dan Browns Den förlorade symbolen. Spännande! Sen blev det kaffe och lite julgodis innan Gusten skulle i säng och ”barnvakterna” åkte hem. Josi tog nattningen och jag kunde bara sjunka ner i soffan och njuta det sista av en alldeles perfekt födelsedag.

Idag (söndag) visste jag bara att Åsa, Andreas och Hugo skulle komma hit för att fira lite med mig. Jag visste att de skulle dyka upp efter 11, men Josi hade inte berättat vad vi skulle hitta på. Så direkt när de kommer innanför dörren säger Andreas att jag ska packa handduken eftersom vi ska åka till Kallbadhuset i Malmö för lite bastu, dopp i havet och lunch. Åh, så spännande! Åsa och Josi stannar hemma med barnen och vi beger oss ut på de vita vintervägarna. Framme i Malmö traskar vi ut på bryggan till stora kallbadhuset.

Kidnappad by Oskar & Josefin.

Vi byter om, går in och bastar och sen är det dags för det första doppet! +1 grad i vattnet, -6 grader i luften = läskigt kallt! Vi går ner för en trappa och kastar oss i. Redan på vägen ut domnar fötter och händer bort så vi skyndar oss upp och in i bastun igen. Andra gången springer vi ut och rullar i snön och tredje gången badar vi från en annan trappa ut mot havet. Där får vi också sällskap av tre svanar. Otroligt idylliskt.Vi värmer oss självklart länge i bastun mellan varje gång och det snöar nästan hela tiden medan vi är där. Kroppen mår prima av det kalla och det varma och vi pratar och har det trevligt. Efter äter vi en god lunch innan vi drar oss tillbaka till Lund igen. Hemma fikar vi lite med tjejerna och smågrabbarna innan Malmöborna drar sig tillbaka mot storstaden igen.

En helt underbar helg lider mot sitt slut och jag sitter nu uppe och kramar det sista ur småtimmarna. Tack till alla som gratulerade och var med och firade! Detta var möjligen den bästa födelsedagen – någonsin. Bilder kommer senare. 😀

Grattis Gusten – 1 år!

Det har varit ett helt underbart år tillsammans med dig!

Idag har vi ätit en lång frukost med mormor, morfar, farmor, farfar och farbror och firat med paket! Och solen bara skiner och skiner idag!

Tänkte bjuda på en kavalkad med bilder från alla Gustens  månader – från pyttis till jättebebbe.

Det här är Gusten:

Juli 2008

En av de första dagarna hemma – Juli 2008

Augusti 2008

Tittar på Sommar-OS – Augusti 2008

September 2008

Hänger med pappa – September 2008

Oktober 2008

Sitter i bilstolen – Oktober 2008

November 2008

Vilar i sängen – November 2008

December 2008

Äter gröt – December 2008

Januari 2009

Leker med fötterna – Januari 2009

Februari 2009

Väntar på mat – Februari 2009

Mars 2009

Poserar i sängen – Mars 2009

April 2009

Gungar i solhatt – April 2009

Maj 2009

Busar och äter – Maj 2009

Juni  2009

Går runt bordet på Gotland – Juni 2009

Gusten - juli 2009

Fyller år i finkläder – Juli 2009


Du är det finaste vi vet! Puss & grattis från mamma och pappa!

Ett år med vår son

Så kom tillslut dagen. För ett år sedan sveptes vi med upp i en virvelvind som fortfarande inte helt satt ned oss på marken igen. Timmar har känts som dagar och minuter som som månader. Vi har varit vakna på natten, sovit på dagen och blivit rörda in till benmärgen. Mer än en gång. Och det vi har förlorat i tid har vi vunnit i kärlek. Gustens kärlek. Och även andra människors kärlek till Gusten. Båda är lika fina.

Josefin och Gusten by you.Det har sträckt sig över ett ögonblick och en evighet. Livet innan Gusten har sakta börjat suddas ut, samtidigt som han finns här tack vare just det livet. Att jag och Josefin hade skapat ett liv tillsammans där vi kände att det fanns plats för minst en till. Och all kärlek, värderingar, funderingar och erfarenheter vi hade samlat på oss för att skapa plats för en ny människa kom från det tidigare livet. Men det är ju samma liv egentligen. Samma liv som Gusten nu finns i. Han fyller ett år idag, men han är fylld av så mycket mer än så. Han har föräldrar som älskar honom, mor- och farföräldrar som avgudar honom, släkt och vänner som verkligen bryr sig om honom och fantastiska miljöer att vistas och växa upp i.

Så idag, när vi ger oss själva lite tid för eftertanke och försöker reflektera lite över de 12 månader som passerat får vi äntligen sätta ord på det. Vi tillåter oss själva att samla orden till en mening som betyder allt. Precis allt.

Gustens första år.

Det är spännande om man funderar lite på det. Varför man skaffar barn. Av vilken anledning och för vems skull. Gusten hade ju ingen aning om att han ville leva innan han var född, så man kan inte påstå att det är för hans skull. Jag och Josefin gjorde det för vår skull. För att vi hade skapat ett liv tillsammans som var så uGusten på morgonen by you.nderbart att vi hemskt gärna ville dela det med en person till. En person som skulle få chansen att födas in i vårt förhållande och verkligen vara med från början. Något som varken Gusten, jag eller Josefin hade gjort innan. Vad som än händer så har vi det gemensamt, vi var alla där när Gusten föddes. Och det var helt unikt för oss allihopa. Vi var alla tre nyfödda den här dagen för ett år sedan.

Det är precis så det känns. Att varje dag med Gusten, varje ny eller gammal sak vi upplever för första gången med honom känns helt nytt. Vi fortsätter att utvecklas tillsammans. Ibland tänker jag att han borde funnits här tidigare. Att han borde fått börja måla världen med sina fantastiska färger åt oss för länge sedan. Men det hade antagligen inte varit samma sak. Jag och Josefin hade inte hunnit bygga samma värld som han nu finns i. Vi hade inte haft samma möjligheter, på något plan, att ge honom de penslar han nu drar fram med.

Glada GustenMed ett år på nacken kan jag säga att tiden när vi kom in i hans liv fortfarande känns helt rätt. Vi hade aldrig kunnat ana vilken slags mening han skulle tillföra vår tillvaro, men vi var redo för förändringen. Vi ville kasta oss ut och vi visste väl någonstans att Gusten skulle fånga oss. För lika mycket som vi finns där för honom, så finns han där för oss. Jag sätter min tro till honom varenda dag och hittills har han aldrig gjort mig besviken.

Jag skrev en dikt till Gusten innan han föddes. Den berättar hela sanningen om hur jag tänkte då. Livet innan Gusten. Samma liv, fast ändå ett helt annat. Den 27:e maj förra året skrev jag detta till min son.

________

Snart är du här.

Det är inte många dagar kvar nu
Tills du är hos mig
Men jag har alltid längtat
Alltid väntat på dig

Jag försöker förbereda din värld här
Och fila ner allt vasst
Jag rannsakar mig själv nu
Ner till min sista last

Nu räknar jag stunderna
Tills du är här
Jag vet inte vem jag kommer bli
Eller vem du är

Det enda som är säkert
Är att vi två blir du
Och att vi byggt en värld här
Du är välkommen nu

Det är inte många dagar kvar nu
Tills jag får hålla i dig
Och vad som än händer
Finns du alltid hos mig

________

Gusten & pappaSå precis idag, kl  16:54, var vi alltså alla tre nyfödda för ett år sedan. Så vi fyller alla ett år idag. Så grattis till oss också. Imorgon börjar år två. Jag kan nästan inte vänta på vad som komma skall. Men idag är det den 15:e juli 2009, och idag firar vi år ett.

Grattis till dig, Gusten. Vi älskar dig.

/din pappa