Att somna i maten

Ni kanske minns hur det såg ut för åtta månader sen, när Gusten somnade när han åt:

[flashvideo filename=”wp-content/uploads/2009/06/GustenSomnar.flv” /]

Det är ju något som antagligen alla småbarnsföräldrar råkar ut för, ofta eller mer sällan. Och när Gusten var lite yngre var det väldigt vanligt för honom. Under en lång tid så somnade han till de sista tuggorna av lunchen och man kunde lätt bära in honom och lägga honom i sängen.

Men nu är han ju stora killen och brukar sällan bli så trött av att äta längre. Men under denna ganska långa sjukdomsperiod har tröttheten smugit sig på, och samtidigt som han nu de sista dagarna fått tillbaka lite aptit så har ett lugn och en trygghet kommit smygande. Han börjar känna sig frisk igen och kan väl slappna lite bättre. Därför såg det ut så här under lunchen igår:

Bättre och bättre dag för dag

Bättre och bättre dag för dag

Penicillinen verkar hjälpa och Gusten blir långsamt piggare och
piggare. Vi håller oss ganska mycket inne och nu snöar det i Lund
igen.

Han börjar få tillbaka den lilla aptit han hade innan inflammationen
också, och börjar mer och mer bli samma gamla Gusten. Även om det dyker
upp lite nya ord och manér då och då. 🙂

Här hjälper han mig att bära ut soporna bl.a.

Postat direkt från mobil via flickr.

Penicillin – dag 3

Penicillin - dag 3

Det går faktiskt rätt bra med Gustens penicillin. Han gillar det
absolut inte, men det mesta går ner. Han ogillar nog mer själva
fenomonet med den lilla sprutan och att vi måste hålla i hans armar
och huvud.

Vi stannar fortsatt hemma från förskolan och hoppas på vidare
inskolning på måndag.

Postat direkt från mobil via flickr.

Sjukstugan

I morse när Gustens feber fortfarande inte ville ge med sig ringde vi för att prata med vår BVC-sköterska. Hon fixade en akuttid åt oss hos barnläkaren vid 11.15 så vi rullade iväg där på förmiddagen. Gusten var glad och lekte för fullt i väntrummet när vi blir inkallade till en (för oss) ny läkare. Han är en lekfull typ och gör nog Gusten (och mig) mer nervös än lugn och G börjar direkt gnälla. Resten av undersökningen sker alltså under vissa protester men nödvändiga prov tas. Efter att ha lyssnat/tittat i Gustens öron konstaterar läkaren snabbt att det rör sig om öroninflammation. Något som vi någonstans har misstänkt eftersom han har haft en så jämn feber och varken blivit direkt sämre eller bättre. Jag blev faktiskt ganska lättad eftersom Gusten inte mår jättedåligt av det (ännu) och detta innebär att han får lite andra grejer för att bli frisk igen.

Vi fick gå ut en sväng i väntrummet igen innan vi skulle in och lämna lite blod. Vi får snart komma in där också, men först vill sköterskan att Gusten ska väga sig på en sån vanlig våg man står på. Det har han aldrig gjort förut och han vägrar. Han börjar störtböla och drar i mig för att få komma därifrån. Sköterskan föreslår att jag väger mig först för att sen hålla Gusten, så att vi får reda på hans vikt. Så nu är det alltså en sköterska i Lund som vet hur mycket Gustens pappa väger också, tack för det!

Sen går vi in och lämnar blod och nu är Gusten redan så uppstressad att vi får hålla hårt i hans lilla arm och finger för att det ska gå. Efteråt vill han inte ha plåstret på och när vi går ut genom korridoren igen lyckas han bloda ner sig själv i ansiktet, sina innetofflor och sin tröja, samt mitt ansikte, min tröja och en hel del på golvet. Jag smiter in på toa och har fullt upp med att stoppa blodflödet från fingret med papper samtidigt som jag tvättar av oss själva och golvet. Tillslut kommer vi ut från toan igen och Gusten är nu både trött och gnällig. Då kommer läkaren och meddelar att det inte var något allvarligare än öroninflammation. Inga dumma streptokocker och en normal sänkningsreaktion på blodprovet. Så han ordinerar 3,5 ml Kåvepenin (penicillin) tre gånger om dagen i fem dagar. Det ska tydligen göra biffen.

En trött och medtagen Gusten och en smått stressad pappa får sen skjuts hem av Gusten morfar och mamma och nu sover han sött i sin vagn i hallen. När han vaknar ska vi testa penicillinet, ingen lätt (eller god) historia så vitt jag förstår. Önska oss lycka till!

Annars har vår vän Hannes från Göteborg varit här ett dygn, och åkte precis nu vid lunch. Han fick verkligen en dos av föräldraskapets baksida, men verkade vara vid gott mod när han for ändå. 😉 Och han menade att det inte alls verkade så illa som han hade trott när vi innan berättade att Gusten var lite hängig. Och ja, det stämmer ganska bra, Gusten är och har varit en tapper liten sjukling. Vi har haft ett jättetrevligt dygn med Hannes i alla fall och igårkväll åt vi god lasagne, god äppelpaj, drack vin och öl och kollade på OS. Och så har vi pratat en hel del. Mycket välbehövligt inslag i sjukstugan och vi har en mycket god vän i Hannes.

Nu rör Gusten på sig i hallen. Vi hörs!

Alla hjärtan

Ojoj vad fint vi har här hemma nu. Fick nämligen barnvakt under eftermiddagen och passade på att göra en liten storstädning – med svabbning av hall och dammsugning bakom spis som specialare. Kul! 🙂 Annars har vi haft en lugn söndag med lite rosor, choklad och presenter samt en jättegod söndagsmiddag med schnitzel och rostade grönsaker hemma hos mormor och morfar. Mums! En härlig dag! (och det känns som Gusten är bättre idag också!)

Den goda chokladen jag fick av Oskar är näästan slut! Än så länge leder den vita biten med det lilla hjärtat godaste-chokladbiten-tävlingen. Minst god har nog en platt bit med guldtryck av frukt på varit. Hihi.

Trubbel

Men, hur går det med Gustens inskolning då? Det kanske ni undrar?

Och hur har de det i Lund annars? Kanske ni också frågar er?

Svaren blir väl inte så bra, respektive ganska så bra. Gustens inskolning har verkligen haltat den här veckan efter en ganska så bra start på första veckan. Den här veckan började med en mysig feberfri måndag. Vi hade det bra hemma Gusten och jag, men var båda sugna på att få komma tillbaka till förskolan. Inskolning skulle ju antagligen gå fortsatt bra om han håller sig frisk, skrev jag, men det var precis det han inte gjorde.

Det började med en helvetesnatt mellan måndagen och tisdagen. Han vaknade lite efter midnatt och var pigg och ville inte somna om. Han vill sitta upp i sängen och leka och var inte alls intresserad av att sova. Först vid 03 gav vi honom lite välling, som han inte får på natten annars, och då slappnade han av och sov sen oroligt med mig resten av natten. Josefin sov ute på soffan för att klara av att jobba dagen efteråt. Efter 05 vaknade jag och då sov Gusten lite djupare så då gick jag ut och bytte plats med Josefin, som kunde få någon timme till i sängen.

På tisdag morgon var han ändå pigg och verkade fortsatt frisk, även om mamman och pappan var två levande halvdöda. Josefins släpade sig till jobbet och jag släpade iväg Gusten och mig själv till förskolan. Vi var där mellan 9-11 igen, men vi kunde inte stanna på lunch eftersom vår förskollärare var hemma och vabbade. Men jag lämnade honom själv under hela den tiden och han lekte på som vanligt och hade även tytt sig lite mer till en annan förskollärare. Så det var ju bra. Jag köpte lite nudlar och vårrullar på vägen hem och vi gick hem och lunchade. Han började bli lite snorig tyckte jag, men näsan verkar rinna mest hela tiden på dessa små (och även vuxna ju) när man är ute i den här kylan, så jag tänkte inte mer på det. Efter maten lade jag honom i vagnen, som alltid nu för tiden, och vi gick ut för att sova. Han var lite svårsomnad, men efter 20-25 minuter sov han sött. Jag gick in igen, ställde vagnen i hallen och hade precis slappnat av när jag hörde honom hosta till från vagnen. Sen kom lite gnäll och så var han vaken igen. Han ville inte vila med mig sängen och var väldigt ledsen så då gick vi ut för att somna om igen, eftersom han fortfarande var jättetrött. Vi gick och gick och gick. Runt runt i kvarteret. Men det gick inte. Jag gick in en sväng igen, han var ledsen, jag bar på honom, men han kunde inte somna på något sätt. Tillslut gick vi ut för en tredje gång och med en bananmuta kunde jag få honom att somna igen. Så jag gick in igen, men efter kanske 15-20 min, när jag precis hade lagt mig och blundat, hör jag honom gråta i hallen igen. Just denna dag var ju lite vila på dagen extra viktigt för mig också, efter den tuffa natt vi hade haft. Men nej, så skulle det inte bli. Resten av dagen går vi båda i ett töcken och det blir mycket vilande och mysande och även tårar från en övertrött Gusten. Men ingen sömn. Det börjar också komma mer och mer snor.

Josefin kommer hem med semlor(!) vid 17 och jag får även vila 30-40 minuter innan maten. Guld värt! På kvällen skulle jag nämligen på bio med Franks pappa Fredrik och utan vila hade det nog inte gått. Men Josefin tog nattningen och jag kunde kila iväg lite innan 20 för att möta upp för en öl innan bion. Sen såg vi The Road och en riktigt jobbig dag avrundades med en riktigt fin kväll.

Han sov dåligt även natten mellan tisdagen och onsdagen och vi hade hans säng i vårt rum. Han var nu riktigt förkyld och vi stannade således hemma från förskolan på onsdagen. Hela dagen var ungefär samma visa som på tisdagen. Han kunde inte somna i vagnen och ville inte sova i sängen eller i famnen. Jag bar honom i famnen i stort sett hela dagen och runt 15 somnar vi båda i den stora sängen framför Thomas och vännerna. På kvällen tar Josefin ännu en nattning och jag åker iväg till Malmö och spelar basket. Utan de två ”lediga” kvällarna hade jag nog inte orkat med allt lika bra, och jag är så glad att vi är två i det här. Josefin är en hjälte som jobbar hela dagarna och sen kommer hem och kavlar upp ärmarna. Gravid och allt. 🙂

http://farm5.static.flickr.com/4022/4349221589_23e9359298.jpg

En vanlig syn här hemma för mig. Gusten ovanpå mig. Vilande eller busande.

Så idag, torsdag, har vi stannat hemma från förskolan också. Vi tänkte detta som en feberfri snordag bara, han har bara haft låg feber under hela denna förkylning och så fort det värsta snorandet är över tänkte vi gå tillbaka till förskolan. Men så kom det grönt snor idag och han var verkligen förkyld. Han hade också lite feber runt lunch och vi bestämde ganska snart att han skulle få stanna hemma i morgon också. Han kunde dock äta bättre idag och han sov bättre natten till idag också. Och så somnade han ute i vagnen igen för första gången på två dagar. Lycka! Jag kunde vila lite och han fick någon timme finfin dagssömn.

Nu sover han sött i sin säng och jag kan blogga för första gången sen i måndags. Jag har verkligen inte haft en enda stund över att ens skriva en liten uppdatering. Och systemkameran är på lagning, efter att jag hade den i golvet i julas och blixten inte fäller upp sig längre :(, och min nya mobil är på lagning eftersom mikrofonen inte fungerar. Så det blir inte så lätt att lägga upp bilder eller skicka in små korta inlägg heller. Men snart är allt fixat, Gusten kommer bli frisk och vi kommer komma igång med de nya rutinerna.

Men så börjar ju Gusten förskolan på allvar snart, vad ska vi blogga om då? 😉

(antagligen om fler förkylningar… scheisse.)