På väg mot flyget! Känns sorgligt att lämna pappa och storebror!
Postat direkt från mobil via flickr.
På väg mot flyget! Känns sorgligt att lämna pappa och storebror!
Postat direkt från mobil via flickr.
Gusten växer hela tiden. Och det var ett tag sen vi skrev om hans (språk-) utveckling – då hade han precis börjat säga nalle och lälling. Nu finns det inte många ord som han inte kan säga – inte helt perfekt kanske, men jag och Oskar förstår honom för det mesta alldeles perfekt. Favoritord är väl traktor, ”gräbskopa”, motorcyyykel, vita bilen, röda bilen, mammas cykel, fredriks cykel, moffas & momms cyklar och såklart farfars cykel med gustens sadel.. osv.. ja, ni ser vad som är mest intressant.
Men det pratas även en hel del om Laban och Laboliiina, Rorri – ”en äserbil”, boken Godnatt alla djur (som brukar kallas ”hästen” av Gusten då det är det mest fascinerande i boken – att hästen går in i tältet!) där huvudpersonerna heter ”Päälan” (pärlan) och Bubblan.
Och Bubblan får bli övergången till uttryck. En favvoleksak just nu är en gul bil – en bubbla. Och när Gusten fick reda på att bilen var en bubbla sa han ”Bubbla likadan som hästen pällan bubblan” (ungefär så). Och ”likadan” är något han säger ofta. Många saker är likadana. Julie har likadana nattblöjor som Gusten och de har likadana pyjamasar (namas heter det enligt Gusten såå sött!) så på kvällarna blir det mycket Julie likadan Gusten nattblöja, Julie likadan namas Gusten, Gusten likadan namas Julie och så om och om igen. Väldigt intressant sett ur en tvåårings ögon alltså. Något som också fascinerar är hicka. Julie hickar ganska ofta och då och då gör även Gusten det. I en Mollyfilm så hickar även Emil.. och häromdagen råkade Julie och Gusten få hicka samtidigt och det var nog veckans höjdpunkt. Gusten pratar fortfarande om det ”Gusten Julie hicka båda samtidigt likadan som Emil”.
Nästa uttryck som används flitigt här hemma är ”måste köpa”. Om man inte hittar något så kan man ju alltid köpa det. Allt ifrån saker som man faktiskt köper rätt ofta som mjölk till att han sagt till farmor och farfar att de ”måste köpa TV” på landet. En natt när han inte hittade nallen i sängen och var lite orolig lugnade han sig själv genom att säga att ”måste köpa nalle – sen” något en trött Oskar glatt gick med på! 🙂
”Vanna ner” (ramla ner) och hålla vanden och är också lågoddsare när man pratar med Gusten. Varför en del ord får V i starten istället för ”rätt” bokstav vet vi inte. Att ramla ner är inte kul och det är säkert mitt och Oskars fel att vi säger till Gusten när han är uppe och klättrar och så att han ska akta sig för att ramla ner. Så nu säger han det själv heeela tiden. Ibland när han är lite orolig men mest av allt när han är busig ”Gusten vanna ner”. Hålla handen är mer sött. Så fort vi kommer till en väg säger Gusten oftast ”kan komma bilar” och vill ”hålla vanden”. Det känns bra och han som oftast är ett stort energiknippe som springer och springer är i princip alltid försiktig när det kommer till bilar! Bra 🙂
”Lite ädd” (lite rädd) och ”lite kuul”. Gusten mötte en hund vid hissen och då blev han först lite ädd men sen var det lite kul.. och det är talande för många nya saker.. 🙂
Det var lite om Gustens språk och pratande just nu! Det är så kul att se hur snabbt det går och märka vad som är mest intressant enligt honom!
Det hände inte så hemskt mycket mera på dagarna tre och fyra av inskolningen på Gustens nya dagis. Men igår (fredag) skulle jag lämna honom för första gången och då blev det plötsligt nervöst igen. Vi kom dit på morgonen som vanligt och jag var med den första kvarten. Sen sa hans fröken att jag kunde gå en sväng och komma tillbaka om 45 minuter. Jag gick ut och klädde på mig i hallen och Gusten sprang efter. Vi hade pratat mycket om att jag skulle lämna honom och att jag skulle "komma sen" och att vi skulle pussas och kramas. Och det gick bra. Tills… jag kom till dörren. Då sprang han fram till mig och började gråta. Fröken var snabbt framme och lyfte upp honom och jag gick ut.
Under mina 45 min tänkte jag handla dagisblöjor till honom och sen gå bort på Kränku och köpa kaffe. Jag köpte blöjor på ICA, men när jag sen skulle korsa torget lyckades jag snubbla över kedjan som skiljer parkeringen med resten av torget. Jag skulle bara ta ett enkelt kliv över och fastnade med vänster fot, då kunde jag inte backa utan snubblade med höger fot också. Och ramlade pladask framåt över den vassa kedjan. Jag skrapade upp båda armbågarna och båda benen, varav vänster smalben riktigt illa. Så istället för att gå till Kränku tog jag bilen, som vi parkerat på torget, bort till föräldrarnas hus istället och plåstrade om mig där. Det var en darrig bilfärd och jag var nog fortfarande lite chockad efter fallet.
När jag var ihoplappad igen åkte jag tillbaka till dagiset och möttes av en speedad Gusten i kuddrummet. Allt hade gått jättebra och han hade slutat gråta så fort jag gått ut. Nu lekte han med de andra barnen och åkte rutschkana och byggde kuddtorn. Han ville inte gå hem!
Otroligt skönt att det gått så bra i alla fall. På måndag ska vi dit vid 08 och han ska äta där på onsdag och sova där på torsdag/fredag. Spännande!
Idag har Josefin städat lite hemma medan jag lekte med barnen på en lekplats och ett dagis i närheten. Sen kom Josefin och mötte upp med oss och Gusten fick "cykla" på hennes cykel hem igen (bilden). Sköna lördag!
Postat direkt från mobil via flickr.
Vi tillbringade söndagen på landet! Vi blev bjudna på söndagsstek och spelade gotlandsspelet. Så härligt! Som Oskar påpekade med just söndagssteken men som jag nog kände låg över hela besöket var känslan av att vara hemma hos sina far/morföräldrar även för oss. Just det här lugna sköna och att vara på landet. Vi hade med oss kameran och det blev mycket klickande. Julie hade en speciell dag också eftersom hon fick åka framåt i babybjörnen för första gången – något som ”såklart” var mycket mer intressant än att åka inåt…
Jag glömde fota av den fina skylten som hängde utanför dörren på Gustens nya dagis när vi var där igår på dagen. Men som jag skrev så skulle jag ju även dit på kvällen för mitt livs första föräldramöte. Så då kunde jag ta en mobilbild av skylten. (Sen satt den kvar även idag så klart).
Jag hade skojat med Josefin innan om att vi säkerligen skulle få sitta på golvet eller möjligtvis runt de små barnborden under mötet. Josefin trodde inte det, men när vi kommer dit blir alla, mer eller mindre, nervösa föräldrar visade in i kuddrummet(!) och där får vi sen sitta i en ring på golvet medan föreståndaren går igenom rutinerna. Vi har redan en bekant som har sin dotter på samma dagis och resten verkade vara ett bra gäng.
Efter själva mötet får vi gå över till matsalen där man få ta för sig av hembakat bröd och vin/vatten om man lägger en tjuga. Jag dricker vin och lyssnar och pratar och man vet att man kommit hem när det pratas kiss, bajs och potta utan att någon gör en min. 🙂
Jag blev sist kvar, tillsammans med en annan förälder, som visade sig jobba med en annan bekant och vara gift med en väns bror. Världen är liten, Gotland är mindre. Mycket trevligt var det i alla fall och känslan av familj mellan föräldrarna och personalen är stor.
Idag fortsatte inskolningen och ett annat barn stannade inne och lekte med Gusten idag. Igår var han mest stilla på ett ställe (vid ett garage med massor av bilar) men idag utökades radien och timmen vi var där innefattade tid i kuddrummet för att åka rutschbana samt lite läsning. I morgon ska vi dit en timme igen och sen ska vi nog utöka tiden. Fortsättning följer…
Postat direkt från mobil via flickr.
Idag var det alltså dags för inskolning. Igen. Och som den veteran jag är inom det området traskade jag och Gusten med modiga kliv in på hans nya dagis. Eller inte.
Det var allt lite nervöst även denna gång men jag hade lite bättre koll på min roll och vad som förväntas av både mig och Gusten. Och det är verkligen ett toppenställe vi hamnat på. Ett helt gäng barn kom, tillsammans med Gustens inskolningsfröken, och mötte oss i hallen. Sen gick de andra barnen ut och Gusten var kvar inne med sin fröken och ett annat barn. Och jag också då så klart. 🙂
Sen lekte de stilla tillsammans i en timme, nästan uteslutande med massor av bilar, traktorer och flygplan som åkte upp och ner i ett parkeringshus. Och plötsligt var det dags att gå. Vi gör samma sak i morgon och på onsdag och sen får vi se hur det utvecklar sig.
Redan ikväll är det föräldramöte för mig också, vilket känns ganska nervöst. Mitt första någonsin. Idag blir jag alltså en vuxen förälder på riktigt. Stor dag.
Som vi har längtat efter att det ska bli vardag, att allting ska flyta på.. och nu börjar det kännas som om vardagen kanske kan komma att infinna sig lite. Gusten börjar på dagis på måndag! Inskolning visserligen i två veckor, men ändå! Så underbart! Och han kommer gå tisdag-torsdag på dagarna, då han bara får gå 15 timmar i och med att jag är mammaledig. Och det känns som det kommer bli jättebra för oss alla. Allra mest för Gusten som kommer få leka med andra barn!
Och nu vaknade Gusten precis efter dagsömnen, som han tillbringat med två dvd-fodral i handen. Det första han sa var Labolina. Hihi, så sött!
Det har blivit en hel del shopping den senaste tiden, till båda barnen – de har växt ur och speciellt Gusten har behövt lite nya tröjor – inga tröjor i stl 92 är lagom långa längre utan nu är det bara 98 och i vissa fall 104 (Lindex har jättetajta kläder så där passar denna perfa) som gäller. Oj oj oj! Här är lite bilder på allt nytt (och såklart på en hel del gammalt också!)
Julies nya Lindexpyjams
Inga nya kläder, dock ett nytt sätt att äta på!
Julies nya name-it byxor och nya sängkläder
Tröja och mockasiner från Lindex såå fina!
,
En ny polarntröja
Idag fyller vår underbara Julie 3 månader. Och hon är verkligen underbar fortfarande. Igår fick hon sina första vaccinationssprutor och var lite gnälligare än vanligt – men fortfarande är hon lugn och nöjd mest hela tiden. Samtidigt som hon fick sprutorna vägdes och mättes hon. 64,5 cm lång och 6 280 g tung. Alldeles perfekt! Och större blir hon.. hade växt 5 cm senaste månaden och gått upp 580 g. Härligt med bra tillväxt! 😀
Idag greppade hon tag om en leksak! Hon har också börjat vända sig på sida också och försöker komma runt. Några gånger har hon lyckats komma runt också, men då har det varit lite lutning där hon legat (i sängen/på en tjockare filt). Och barbapappavagnmobilen (vilket långt ord!) skrattas det en hel del åt. Aaaguuuurr är hennes favvoljud just nu också, hörs ganska så ofta! 🙂
Julie i gymmet iklädd nya nameit-klänningen och polarnstrumpbyxor i pippistil 🙂