Jag är tillbaka i Lund igen. Och, kom jag på, om ni inte är närmaste familjen, eller följer mig på Twitter/Facebook, så visste ni inte att jag åkt ens? Fast de flesta som läser här faller nog under de kategorierna och vet nog att jag varit på Gotland sen i söndags. 🙂
Jag och Gusten fick skjuts av Josefin och hennes pappa till Ängelholm i söndags. Därifrån går direktflyg till Visby på söndagar och onsdagar. Så jag och Gusten tog luftvägen till ön och landade lagom till kvällsmaten. Sen har det varit intensiva dagar med mest jobb och en hel del familjehäng. Gustens farmor och farfar turades om att passa Gusten så jag kunde jobba och planera våren på Kränku. På måndagen fick jag också träffa den nya mediesäljaren på Gotlands Media som jag kommer ha mycket kontakt med angående annonsering under våren och antagligen även i framtiden. Det har varit jätteroliga dagar och min framtid på företaget börjar utkristallisera sig mer och mer.
I måndags ringde de också från Gustens blivande förskola och välkomnade oss för inskolning den 1:a februari kl 10. Vad spännande! Inskolningen kommer ta två veckor och det passar alldeles perfekt med planen att börja jobba 50% på Kränku i mitten av februari. Allt börjar verkligen falla på plats och livet ser fortsatt ljust ut.
Tidigt i morse tog vi flyget tillbaka till Skåne igen och Josefins pappa kom och hämtade oss på flygplatsen. Vi var lite försenade eftersom det lilla flyget som kommer med tidningar till Gotland hade fått punktering på landnigsbanan och stod ivägen helt enkelt. Så kan det alltså gå på små orter. Efter 30-40 minuter kom vi i alla fall iväg, men nu hade klockan blivit så mycket, och vi hade suttit still och väntat i flygplanet så länge, att Gusten var lite mer otålig den här flygningen. Men jag kunde underhålla honom med fruktdryck, banan, böcker och iPod. Så det gick bra ändå. Men den fina marginal vi skulle ha till lunch och sovstund försvann ju tyvärr och Gusten somnade 30 minuter i bilen och har inte sovit sedan dess. Så nu är jag trött, Gusten är trött och vi båda läängtar så efter att Josefin ska komma hem. Men ni kan ju gissa vad hon antagligen kommer vara efter en lång dag på jobbet. 😉
Förhoppningsvis får vi en bra natt för sen är det bara en vardag tills vi tidigt på fredagen åker till Stockholm och går på Formex. Vi lämnar Gusten hos hans mormor och morfar och kommer hem igen på lördagkvällen. Vi ser verkligen fram emot mässan och vi ska bo på superfina Rica Talk igen. Hotellfrukost, jag säger bara det.
Idag är det ett och ett halvt år sedan Gusten föddes. Så mycket har hänt sedan dess att man knappt förstår det. Nu springer han omkring, äter själv och försöker ständigt göra sig förstådd med nya ord. Vi har haft en himla tur med vår lille kille, han är helt enkelt underbar.
På senaste tiden har han blivit ännu större och lärt sig massor mer (såklart). Nu hjälper han alltid till att packa upp matkassar och tycker det är så spännande! Han kan peka ut de flesta kroppsdelar nu också – både på sig själv och på oss. Han säger också namn på några av dem (mun och näsa säger han fint). Djurläten är kanske lite old news men han har blivit bättre på det också.
Maten går också framåt väldigt bra. När han fyllde 17 månader var vi precis på väg att skriva ett inlägg om han blivit väldigt kinkig med både sömn och mat. Men sen kom annat i vägen och vi hann aldrig posta något då. Och tur var kanske det, eftersom vi då slapp dementera några uppgifter. Det började nämligen med att han vägrade äta, och vi trodde att vi var på väg in i en stor trotsperiod. I samma veva ville han absolut inte somna i famnen längre heller, och att ligga på madrassen och sova gick inte heller. Han var som förbytt med massor av nya fixidéer alltså. Men snart kom vi på att med maten så hade han tröttnat på den köpta burkmaten som han då fortfarande åt ganska mycket av. Och samtidigt ville han börja äta mera själv också och vägrade att ta mat från den sked som bjöds honom. Så vi gick helt över till hemmagjord mat på alla mål och lät honom samtidigt öva upp färdigheten med att manövrera besticken själv. Och efter några dagars krånglande, trixande och fixande satt han där och åt själv och var mycket nöjd. Maten är fortfarande inte helt fri från orosmoment dock och det finns dagar då han är mycket petig med vad han stoppar i sig. Men även där har vi märkt ett mönster i att han äter bra i alla fall varannan dag som minst. Vilket känns skönt.
Dagssömnen då? Jo, redan samma dag som han vägrade somna i Oskars famn eller på madrassen gick Oskar ut med honom så han fick somna i vagnen. Och det fungerade över förväntan, precis som om han vore en liten spädis igen. Det var också bra tajmning eftersom vi skulle vara lite mindre hemma över julen och behövde då inte fundera på var och hur han skulle sova, om vi hade vagnen med oss. Och så är det alltså fortfarande. Han äter lunch, sen tar vi av honom till bara t-shirt och blöja, klär på honom mössa och overall och stoppar honom i åkpåsen och rullar ut med vagnen. Efter c:a 10 minuter sover han och då kan man gå in igen och så sover han runt två timmar i vagnen i hallen. Det är bara att dra ner åkpåsen lite och ta av mössan så är det som att sova med täcke i sängen. Han blir kanske liite varmare än i sängen (han brukar vara svettig när han vaknar) men han sover jättebra där och alla blir nöjda och glada.
Sätter ihop tvåordsmeningar som tåg, där och mommo, där osv.
Springer runt överallt, går väldigt sällan.
Har lärt sig att säga ”nej” nu, vilket vi faktiskt har sluppit ( 😉 ) innan. Det används dock inte för att värja sig mot saker utan där är det fortfarande springa iväg och gömma sig bakom gardinen som fungerar bäst. Men ibland kommer det ett klockrent ”nääj” på raka frågor. Väldigt gulligt.
Gillar också att leka titut bakom gardiner, inte bara gömma sig. Han kan står där ett tag och plötsligt hör man ett ”titt-ääh” och ett litet yvigt huvud kikar fram. To die for.
Utför enklare önskningar som ”Ge boken till mamma” eller ”Lägg dig på min arm”. Det sistnämnda är väldigt bra att använda vid kvällens läggning då han gosar in sig och slappnar av lite.
Vill hålla handen vääldigt ofta. Helst vill han släpa med en till något som han vill att man ska göra eller titta på. Detta gör han även med mormor, morfar, vänner och bekanta. Han vill även hålla handen ganska ofta när vi är ute och går vilket gör att man kan ta sig framåt fortare och lite säkrare än tidigare, då man var ute och gick med en springtokig galning som inte alltid hade huvudet med sig. En klar förbättring alltså. 😉
Myser väldigt mycket mer. Lägger sig själv i soffan med en bok eller vill att man ska följa med in och busa/gosa på madrassen i hans rum.
Den förra iPod Touchen gick ju sönder men Oskar köpte en ny för en del av julklappspengarna. Det har blivit en ny favorit att kolla på youtube (tåg, Babblarna eller annat), bilder på närmsta släkten och vännerna eller lyssna på musik. Han är också en fena på att föra fingret över skärmen så att den byter bild, något som inte ens alla vuxna klarar. 😉 Vi brukar också kolla på lite kortare Animoto-slideshows som Oskar har gjort direkt på iPoden. ”Gustens tåg” eller ”Gusten traktorer”.
Blivit mycket mera mammig, även fast pappan är hemma heela dagarna. Eller kanske just därför. 😉
Har 16 tänder i munnen nu, som stör honom lite då och då och verkar göra tandborstningen i överkäken mindre behaglig för tillfället.
Pussas och kramas väldigt mycket mera, och det kan ofta bli långa, hårda kramar och blöta kyssar.
Gnuggar väldigt gärna näsa.
Vill att andra ska pussas, och tar gärna tag och trycker ihop de två huvuden han får tag i. Det är väldigt sött när det gäller mamman och pappan, och lite mer pinsamt när det är pappan och Gustens mormor. 😉
Blir upprörd när saker inte är som de ska. Allt från att det inte är stängt ordentligt i sopskåpet till att tåget har ”gått sönder”, och så mååste man sätta ihop det igen.
Gillar att visa var dammsugaren (da-da) är.
Älskar att hjälpa till att packa upp kassar när vi handlat
Har fått en hang-up på klockor och ser dem överallt. Oftast rätt men ser också klockor i många runda former (som ex. brandvarnaren)
Kallar lampor för pappa rätt ofta, och det stämmer nästan – pappa är högt upp och ljus. han också. Josefins tillägg. 😉
Älskar fortfarande att bada. Och måste också göra det väldigt ofta med alla svettiga sovstunder och allt äta-själv-kladd som det ändå blir.
Bus i badet!
Det var en del av det som karaktäriserar vår lille son just nu i livet – 18 månader gammal och alldeles alldeles underbar.
Gusten har sedan länge haft en grej för kläder och att klä på sig. Dock är han ingen fena på de konventionella reglerna kring hur man bär klädesplagg utan brukar snarare hänga byxor som en sjal över axlarna och lägga strumporna på fötterna osv. Men att ta på sig mössan, det har han fått till några gånger och när han idag hade hittat sin mössa i hallen och kom med den lyckades jag fånga det som både rörlig bild och stillbild.
Idag var vi på rutinultraljudet! Väldigt var spännande på flera sätt!
Eftersom vi skulle dit vid klockan 14, var vi på något sätt tvungna att hitta en barnvakt till Gusten. Vi hade turen att Åsa och Hugo kunde ställde upp trots att det var väldigt kort varsel (vi fick aldrig någon kallelse utan ringde i fredags och fick en återbudstid nu på måndagen)! Och tack vare dem så kunde vi gå till ultraljudet båda två! Härligt!
Vi fick komma in vid tio-kvart över två och barnmorskan var snäll och vi kände oss bekväma. Och allting såg bra ut! 🙂 Bebisen hade hjärna, hjärta, njurar, urinblåsa, magsäck och hela köret. En liten sprallis såg det ut att vara också som inte riktigt ville vara barnmorskan till lags utan vände och vred sig så att hon inte riktigt kunde se allt. Det mesta fick hon bilder på till slut i alla fall, förutom profilen. Inte riktigt lika snygga bilder som vi fick på Gusten.. men men man kan ju inte få allt här i livet. Vi frågade om könet också, men fick inget riktigt svar. Allt barnmorskan kunde säga var att hon inte såg någon snopp – men för den sakens skull betydde det inte att det inte fanns någon gömd i skuggorna. Så vi gick därifrån glada och fortsatt ovetande om det blir en lillebror eller lillasyster som Gusten får i juni. Vi tror dock båda att det blir en kille! Såklart, vi vet ju inget annat! Lite flyttade i datum blev vi också, – 3 dagar bakåt. Nya beräknade förlossningsdatumet är 11 juni. Inte så långt ifrån det gissade 8:e alltså.
På vägen hem köpte vi semlor (till Å och O) samt en Gustav Adolfsbakelse till J. Mycket gott! Precis när vi kommer in genom dörren hemma slår Gusten, som ligger och sover i vagnen, upp ögonen och tittar på oss. Han har sovit sig igenom hela barnpassningen! Hugo hade även han passat på att sova en stund och Åsa hade haft det bra! Det hela kändes mycket bra!
Hej hej, säger bebben!
Så här låg den nästan hela tiden, med hakan mot bröstet och benen i vädret.
Det blir inte så hemskt mycket bloggande dessa dagar. Vi försöker återhämta oss från det stora avslöjandet, vilket inte verkade vara så värst hemligt trots allt :), och få in lite rutiner nu på nyåret med klämdagar och nya planer.
Gusten har fått plats på förskola bara ett stenkast från där vi bor, och vi har skickat in papprena och tackat ja och väntar bara på att de ska ploppa ner ett datum i brevlådan. Stort och spännande. Under tiden så fortsätter min pappaledighet och så fort Gusten börjar på dagis går jag upp och jobbar 50% på distans på Kränku. Jag ser verkligen fram emot det och det finns mycket för mig att ta tag i där.
Annars så missade vi ju det sammanfattande 17-månadersinlägget och om 5 dagar fyller han 18 månader. Stora killen. Det händer mycket i utveckligen nu och det kan vara bra att sammanfatta en längre tid, så att man får med de verkliga rutinerna och inte bara olika nyck från dag till dag. 🙂
Men redan nu kan vi bjuda på ett smakprov av vad Gusten gillar att göra mest nu för tiden – dansa!
Här rockar han loss (med undantag för små lekpauser med nya tåget) till favvolåten ”Blue Skies” med Noah and the Whale. Han har bra smak, det har han.
Apropå utveckling, ni minns väl hur det såg ut för 4-5 månader sen. Visst har han fått in en del nya moves? 😉
Oskars bror Fredrik visade oss denna lilla seriestrip häromdagen och den passar faktiskt väldigt bra nu.
Med risk för att vara övertydliga kan vi skriva att precis så är det – det är visst en till på gång!
Ett litet syskon till Gusten som beräknas titta fram i början av juni, om allt går bra. Vi har inte gjort något ultraljud än, men det borde bli snart (vi väntar på kallelsen) och då får vi veta mer exakt.
Så nu blir vi alltså snart fyra i familjen. Josefin har tyckt att det var extra viktigt då hon själv inte har några syskon och på så sätt inte kan få till några roliga kusiner för Gusten att leka med. Oskar sätter allt sitt hopp på Fredrik och får han barn som liknar honom själv lär Gusten ha mycket roligt med dem. 🙂
Trots att vi visste vad vi gav oss in på denna gången så har trötthet, illamående, mer trötthet och kräk tagit oss på sängen. Vi trodde nog båda att det skulle vara lättare nu, att hormonerna inte skulle ta knäcken på Josefin eftersom hon varit med förut. Men så var det alltså inte. Det har varit som en spegelbild av förra gången, bara att Gusten inte låter oss vila och sköta om hushållet/varandra så mycket som vi kanske hade velat. Men vi biter ihop och får allt att fungera och är så klart väldigt lyckliga över det nya lilla livet.
Lika planerat som det var med Gusten har det varit den här gången. Vi har alltid tänkt oss 2-3 år mellan barnen och Josefin slutar sitt vikariat sista maj och flytten till Gotland går i juli. Vi hade alltså juni fritt! Perfekt planering. 🙂
Så här såg det ut när jag, Josefin och Gusten firade in 2010 med Åsa, Andreas och Hugo:
Det blev en mycket lyckad kväll med god mat och fina vänner. Vi åt rödbetor med getost och honung till förrätt. Cannelloni med svamp, spenat och smaksatt crème fraiche till huvudrätt. Och så blev det Dumlemousse med nötbräck till efterrätt. Väldigt gott. Sen fick vi trötta småbarnsföräldrar kämpa oss mot tolvslaget tillsammans och jag och Andreas höll igång med Guitar Hero 5.
Så slog klockan 00:00 och 2009 blev 2010 och vi kunde njuta av fyrverkerierna från burspråksfönstret i köket, medan barnen sov sött i varsitt rum. Kort efter det åkte den lilla familjen hem och vi kröp till sängs med vetskapen om att 2010 kommer bli det bästa året hittills.
