Etikettarkiv: Gustenfilm

Josefin

Cirka 19 månader och cirka 138 slag

Lämna en kommentar

Mera mössor

Mössorna

Så nu har Gusten alltså blivit hela 19 månader – eller 19,5 månad har han nog hunnit bli innan det har blivit av att skriva inlägget. Detta är Gusten i nuläget:

  • Mycket glad och tuff när han är hemma med föräldrarna. När det ska lämnas (dagis och barnvakt) blir han allt mindre tuff och jättemammig/pappig och gråter en hel del. Då märker man att han är liten, även fast han ibland känns så stor. Det går dock ganska snabbt över när man väl har lämnat rummet/huset/förskolan.
  • Älskar att bada, kliver själv i badbaljan – jätteförsiktigt. Sen vill han sitta där nästan hur länge som helst.

Glad badpojke

  • Har en hang-up på kläder. Först och främst vill han helst vill ha både mössa, kofta och halsduk på sig inomhus. Försöker man ta av kläderna på honom blir han förkrossad. Har man sedan fått av honom kläder och ska ta på exempelvis pyjamas är även det omöjligt. Svårt läge ibland.

Avancerad lek

En vanlig syn här hemma. Visst, han har fått hjälp med haklapp och stänkskydd efter en hel del tjat. Men mössan och halsduken tar han ofta på själv.

  • Pratar massor, inte direkt förståeligt men mycket snack blir det. Favorit är fortfarande ”Tåg där”. Men även ”Hej hej pappa” (eller hej hej mamma), gärna tillsammans med en vinkning, hörs ofta. Ibland slinker det ur något riktigt ord bland allt babbel. Jätteskoj att höra!
  • Har blivit extremt tydlig med när han vill äta något. En tydlig pekning på det han vill äta och sen en tydlig pekning in i sin mun.
  • Vill bestämma mycket – till exempel vilken stol han ska sitta i.. varje matstund så ska han välja och vill gärna byta någon gång innan han verkligen går med på att sätta sig.
  • Har börjat småklättra nu sen dagisstarten. Klättrar upp på (och över) soffbordet helt plötsligt.
  • Får små utbrott när saker inte går hans väg från klädesfrågor (som jag nämnde ovan) till att man tar något ifrån honom som han har hittat och anser är hans. Börjar så smått förstå det där med småbarnstrots..
  • Äter, förutom när han hade öroninflammation, jättebra och jättemycket. Favoriter är köttbullar och lax. Korv slinker ner också.. samt ärtor, majs och gurka. Är dock inte särskilt förtjust i pasta eller saker med viss konsistens (svamp, aubergine, pannkakor)
  • Leker bra själv längre stunder, och Nalle Furtado är ofta med på ett hörn.

Vila med nalle

  • Har ändrat läggningsrutinerna. Innan var det välling (och smörj av miniderm samt eventuell nagelklippning) i soffan, tills det var lite kvar i flaskan och då gick vi in i vårt sovrum som var nedsläckt och la oss med vällingflaskan och sjöng lite och gosade (småslogs) tills Gusten eller båda somnar. Nu äts all välling upp i soffan (även nu med miniderm och nagelklippning vid behov) och sedan får Gusten välja en bok från hyllan (det blir mycket ”Den där!” tills han har valt) och oftast blir det Barbapappas nya hus, eller en bok från goboken om bokstaven A i alfabetet (där finns ett väldigt uppskattat tåg). Någongång har det blivit Pelle Svanslös eller ”Hus är gott sa Oskar”. Oskar hade en gång oturen att Gusten valde Mamma Mu och Kråkan firar jul – ganska mörka bilder med mycket text (och belysningen i vårt sovrum är inte bra) Hihi. När G väl valt sin bok tar han mamma (eller pappa) i handen, vinkar hejhej till den som inte går med och går sen in till sängen, kryper upp och lägger sig. Sen läses boken innan det släcks. Sen måste man såklart sjunga lite och klappa och lägga på täcke  men på det hela är det en mysig rutin som passar oss.
  • Gusten har även blivit mer mammig på sistone. Vi gissar på att det beror på att jag går till jobbet varje dag och försvinner bort i rätt många timmar. Sen är jag inte hemma när Gusten kommer hem från dagis heller. Oskar brukar säga att efter mellis brukar Gusten öka frekvensen på hur ofta han säger mamma. Tydligen är det dags för mamma att komma hem då. En knäpp sak som mammigheten har medfört är att Gusten inte alls vill att pappa ska ge varken välling eller natta honom. Så de senaste dagarna har vi för att slippa extragråt gjort så att jag gått och gömt mig när det ska börjas ge välling och även när det ska väljas bok för annars duger inte pappa. 🙁

Väntar på mamma – hela eftermiddagen lång.

Har inte heller hunnit skriva om barnmorskebesöket i förra veckan. Det gick jättebra. Detta är bebisen i nuläget:

  • Hjärtat slår med 138 slag/min och enligt babysidor ska den väga runt 900 g.
  • Mycket sparkar och vridningar håller den på med också.
Oskar

Att somna i maten

Lämna en kommentar

Ni kanske minns hur det såg ut för åtta månader sen, när Gusten somnade när han åt:

[flashvideo filename=”wp-content/uploads/2009/06/GustenSomnar.flv” /]

Det är ju något som antagligen alla småbarnsföräldrar råkar ut för, ofta eller mer sällan. Och när Gusten var lite yngre var det väldigt vanligt för honom. Under en lång tid så somnade han till de sista tuggorna av lunchen och man kunde lätt bära in honom och lägga honom i sängen.

Men nu är han ju stora killen och brukar sällan bli så trött av att äta längre. Men under denna ganska långa sjukdomsperiod har tröttheten smugit sig på, och samtidigt som han nu de sista dagarna fått tillbaka lite aptit så har ett lugn och en trygghet kommit smygande. Han börjar känna sig frisk igen och kan väl slappna lite bättre. Därför såg det ut så här under lunchen igår:

Oskar

Gusten & mössan

2 kommentarer

Gusten & mössan Gusten & mössan Gusten & mössan

Där satt den!

Gusten har sedan länge haft en grej för kläder och att klä på sig. Dock är han ingen fena på de konventionella reglerna kring hur man bär klädesplagg utan brukar snarare hänga byxor som en sjal över axlarna och lägga strumporna på fötterna osv. Men att ta på sig mössan, det har han fått till några gånger och när han idag hade hittat sin mössa i hallen och kom med den lyckades jag fånga det som både rörlig bild och stillbild.

Oskar

Gusten dansar

2 kommentarer

Det blir inte så hemskt mycket bloggande dessa dagar. Vi försöker återhämta oss från det stora avslöjandet, vilket inte verkade vara så värst hemligt trots allt :), och få in lite rutiner nu på nyåret med klämdagar och nya planer.

Gusten har fått plats på förskola bara ett stenkast från där vi bor, och vi har skickat in papprena och tackat ja och väntar bara på att de ska ploppa ner ett datum i brevlådan. Stort och spännande. Under tiden så fortsätter min pappaledighet och så fort Gusten börjar på dagis går jag upp och jobbar 50% på distans på Kränku. Jag ser verkligen fram emot det och det finns mycket för mig att ta tag i där.

Annars så missade vi ju det sammanfattande 17-månadersinlägget och om 5 dagar fyller han 18 månader. Stora killen. Det händer mycket i utveckligen nu och det kan vara bra att sammanfatta en längre tid, så att man får med de verkliga rutinerna och inte bara olika nyck från dag till dag. 🙂

Men redan nu kan vi bjuda på ett smakprov av vad Gusten gillar att göra mest nu för tiden – dansa!

Här rockar han loss (med undantag för små lekpauser med nya tåget) till favvolåten ”Blue Skies” med Noah and the Whale. Han har bra smak, det har han.

Apropå utveckling, ni minns väl hur det såg ut för 4-5 månader sen. Visst har han fått in en del nya moves? 😉

Oskar

Fredagsbus

Lämna en kommentar

Josefin håller precis på att natta Gusten men så här såg det ut för en stund sen när jag och Gusten busade på madrassen i hans rum. Det var bara så där helt plötsligt som han fick för sig att klättra upp på min rygg och ”rida”. Det har han aldrig gjort så där själv förut. Vi har busat lite så innan, fast att han sitter på min mage och jag sjunger lite för honom. Men då har jag ju satt honom där.

Men nu låg jag där inne med datorn (för att kunna lyssna på musik) på hans madrass och han läste lite böcker runt omkring mig. Och så bara så där får han för sig att klättra upp helt själv på min rygg och börja hoppa. Jag är glad att Bambuser finns så att man kan fånga sånt lite snabbt på film, och sen publicera det direkt utan dröjsmål. Ni kanske redan har sett det ute i kanten men här kommer det igen:

(det är som alltid lite dåligt ljud och ursäkta att jag skriker…)

Oskar

Välkommen november

2 kommentarer

Tiden går fort när man har roligt, som man säger. Men också när man är pappaledig, helt klart. Jag tycker på samma gång att det både är fantastiskt och lite läskigt att leva i Gustens värld. Att finnas i den här bubblan då jag ofta inte ens vet vilken veckodag det är. Vi lever på något sätt lite utanför samhället (bildligt alltså) och tittar in då och då för att passa tider och umgås med andra. Men annars är det Gusten och jag mot världen. Våra tider, våra rutiner och vårt liv.

Och det är väl lite på gott och ont egentligen. Det är skönt att bara flyta över, att nästan bara bry sig om varandra, men Gusten måste ju få träffa andra barn, och därför är det så fint att vi har Frank och Hugo i vår närhet. Men även öppna förskolorna och stadsparken spelar här en stor roll. Varje gång han leker med någon annan känns det stort för mig, och att se honom interagera med något barn är alltid lika spännande. Och det gäller väl att hålla sånt vid liv inför den eventuella förskoleinskolningen i januari.

Men annars fungerar det bra att vara pappaledig, och ser jag att Gusten utvecklas som han ”ska” och verkar har roligt under tiden, då tror jag att jag sköter mitt jobb. Det är absolut inte lätt att vara hemma hela tiden med sitt barn, men det behöver absolut inte vara så svårt heller. Bara man kan kliva utanför och fundera lite på vad man håller på med så blir nog allt bra. Och det är väl det jag gör lite nu. 🙂

Helgen har varit riktigt fin och det har blivit mycket familjetid och mys. Idag ville dock Josefin passa på att vila upp sig lite inför kommande arbetsvecka, efter att jag hade fått en fin sovmorgon, så Gusten och jag gick till norra kyrkogården för att springa av oss lite. Vi var där igårkväll också och tittade på alla tända ljus på gravarna pga Alla helgona. Det var otroligt vackert. Idag under solen var kyrkogården inte fullt lika mysig och stämningsfull, men ändå väldigt vacker. Vi är där väldigt ofta och under Gustens första månader i livet gick vi dagligen promenader där. Det är nära hem, och samtidigt är det lugnt och det finns alltid någon gång man inte har gått på tidigare. Idag konverserade vi lite med en äldre dam som var där och var pratsugen, och utöver det hade jag fullt upp med att stoppa Gusten från att springa på gravarna. Det känns inte som god etikett att göra det.

Plötsligt ville ha dock köra vagnen och jag passade på att filma lite:


(kolla vilken fart han får upp!)

Och så en liten snutt från sidan också, innan han överger vagnen för mina ben. Visst rör han sig ganska bra för att vara en liten kille i en fat suit? 🙂


Oskar

En sväng till parken

2 kommentarer

http://farm3.static.flickr.com/2535/4059572158_102ccca6bb.jpg

Stadsparken i Lund är så otroligt vacker så här års. Löven skiftar färg och bjuder på den mest underbara höstpalett du kan tänka dig. Varje dag ser man någon ny färg som inte var där dagen innan, så denna vecka har jag och Gusten varit där nästan varje dag.

Så även igår och då kom vi faktiskt ihåg maten till änderna. Men det är också ungefär så mycket vi hinner med nu för tiden. Jag passade visserligen på att handla på vägen dit också, men sen blir det ofta ut en sväng, lite spring och lite frisk luft innan vi vänder hemåt igen. Hem innan 11 är dealen nu när vi försöker få bukt på vintertiden. Väl hemma, om han inte somnat i vagnen, kan man styra upp det bättre, vänta ut en bajsblöja och sen äta vid 12. Det har fungerat nu resten av veckan och sakta men säkert börjar omställningen till vintertid infinna sig.

Träd Gusten spanar http://farm4.static.flickr.com/3517/4058832497_72d812d241_b.jpg Spännande med änder Spanar genom gallret Gusten i mössan Fontänen i stadsparken

http://farm3.static.flickr.com/2685/4059579768_e579d901f4.jpg

Jag passade på att filma också. Det var ju flest änder i vattnet men några hade vågat sig upp på kanten också, och de var minst lika nyfikna på Gusten som han var på dem. Kanske inte den mest rafflande filmen i världshistorien men en talande bild av vår tid i parken. Notera en liten herre som helst av allt vill slicka på stolparna. Varför gör barn det?