Etikettarkiv: stadsparken

En sväng till parken

http://farm3.static.flickr.com/2535/4059572158_102ccca6bb.jpg

Stadsparken i Lund är så otroligt vacker så här års. Löven skiftar färg och bjuder på den mest underbara höstpalett du kan tänka dig. Varje dag ser man någon ny färg som inte var där dagen innan, så denna vecka har jag och Gusten varit där nästan varje dag.

Så även igår och då kom vi faktiskt ihåg maten till änderna. Men det är också ungefär så mycket vi hinner med nu för tiden. Jag passade visserligen på att handla på vägen dit också, men sen blir det ofta ut en sväng, lite spring och lite frisk luft innan vi vänder hemåt igen. Hem innan 11 är dealen nu när vi försöker få bukt på vintertiden. Väl hemma, om han inte somnat i vagnen, kan man styra upp det bättre, vänta ut en bajsblöja och sen äta vid 12. Det har fungerat nu resten av veckan och sakta men säkert börjar omställningen till vintertid infinna sig.

Träd Gusten spanar http://farm4.static.flickr.com/3517/4058832497_72d812d241_b.jpg Spännande med änder Spanar genom gallret Gusten i mössan Fontänen i stadsparken

http://farm3.static.flickr.com/2685/4059579768_e579d901f4.jpg

Jag passade på att filma också. Det var ju flest änder i vattnet men några hade vågat sig upp på kanten också, och de var minst lika nyfikna på Gusten som han var på dem. Kanske inte den mest rafflande filmen i världshistorien men en talande bild av vår tid i parken. Notera en liten herre som helst av allt vill slicka på stolparna. Varför gör barn det?

Kodak moment

När jag är ute med Gusten på dagarna så har jag numer alltid med mig systemkameran. Jag vill absolut inte missa chansen att dokumentera en fas i hans utveckling eller ett fint ögonblick i hans och mitt liv. Och ja, det blir oftast några bilder varje dag.

Och inte nog med det så har jag ju även en kamera på mobiltelefonen, och den ligger alltid redo i innerfickan på kavajen.

Men så är ju livet, att de där finaste ögonblicken kanske inte är menade att frysas till. De ska vara flyktiga och sen istället växa i de närvarandes sinne och minne och bli något annat, något större. Så detta är ett inlägg utan bilder, som ändå innehåller en minnesbild jag sent ska glömma.

Jag och Gusten var med Frank och hans pappa Fredrik i stadsparken idag. De små killarna lekte lite utanför lekplatsen på en stor gräsplätt. Frank sitter på rumpan och håller på som bäst med att plocka gräs, löv och stenar, och Gusten vandrar runt lite i närheten. Plötsligt går Gusten fram till Frank, lägger armen runt hans nacke och axlar och liksom sätter sig ner i hans knä. Frank välkomnar honom och sen sitter de sådär i kanske 20 sekunder och håller om varandra och bara myser. Varken jag eller Fredrik hinner reagera och fixa med kamera, och ingen av oss vill egentligen ta ögonen från våra söner och det fantastiska vi precis får uppleva. Två små pojkar som vill dela en fin stund tillsammans. Något av det absolut finaste jag sett Gusten göra.