- Besökare online:
Sep
24
De söta barnen sover i farföräldrarnas säng (s&a är på semester). Och nog har de börjat likna varandra lite mer? Väldigt fridfullt och fint ser det ut när de ligger bredvid varandra sådär (för det gör de ju aldrig hemma.
Okt
4
En stark vilja och bestämd för det mesta. Vet vad hon gillar och visar det tydligt med pekande och ljud.
Och så här var storebror vid 16 månader.
Nov
24
Det har hänt en hel del sen sist. Det händer ju saker hela tiden, men ofta är man för mycket i nuet för att märka det. Det häftigaste är ju helt klart språkutvecklingen. Det pratas konstant! Det är så kul att kunna föra konversationer och känna att vi förstår varandra. Även om ”ja, ja, ja” ofta är svaret på första frågan. Vi tror att Gusten säger ”ja, ja, ja” (inte jaaa, utan ett mer eftertänksamt ja) för att få tid att tänka för ofta (men såklart inte alltid) kommer ett vettigt svar efter det. Han har börjat säga älska också! Det är ju så fint att man blir lite tårögd nästan. Jag älska pappa eller Gusten älskar mamma har vi hört de senaste dagarna. Åh!
Mycket i Gustens liv kretsar kring rutiner, och då såklart mat! Redan innan läggdags börjar han prata om frukost. Varje morgon ser ut ungefär likadan, Gusten drar i sin stol och får hjälp med att lyfta bort den till köket där han klättrar upp och sedan har full kontroll på att alla får mackor, alla får ost, att kaffet blir gjort. Får han inte hjälpa till med allt så blir han ledsen/sur. När det är lediga dagar/helger så hjälper han även till med all matlagning/lunch/middag. Såklart kan han inte göra de svåraste sakerna – men han kan hälla smör i kalla stekpannor, ta ut saker ur paket, hälla vatten i kalla grytor. Och såklart kan han titta på när vi gör det andra – men dock är han ganska orolig när vi ska göra saker med den varma spisen (akta mamma!) eller när vi ska skära med vassa knivar. Att knivar är vassa är något som vi tydligen varit väldigt väldigt tydliga med. Det finns inte något som bara är en kniv – utan alla knivar är vassa. Vi har inte låtit honom ha någon kniv när han ätit utan han har fått nöja sig med en gaffel och en sked riktigt länge. Men på dagisutvecklingssamtalet så berättade hans fröken att barnen även hade kniv. Så nu har vi börjat med det här hemma också! Gusten måste därför alltid berätta att han ska ha en ”liten vass kniv” – ”Jag vill liten vass kniv/ Gusten måste dela tatis (potatis) med liten vass kniv”. Jag tycker det låter såå kul! När vi ändå är inne på matlagning så är fisk fortfarande favoriten. Fiskpinnar i synnerhet – men även lax och annan fisk. Dock kan Gusten inte riktigt säga fisk.. för han har totalt börjat vända på ks! Det heter ”fikspinnar”, när man inte är sjuk så är man friks, det lilla krälande djuret i hans bok heter maks.. väldigt sött, men man kan ju hoppas att han vänjer sig av med det någon gång 
På senaste tiden har han varit väldigt förtjust i kokt potatis! Pannkakor har han fortfarande lite svårt för dock.. till Oskars allmäna missnöje. Kanelbullar är dock väldigt gott och det finns nästan inget som han tycker är så kul som när han får vara med och baka med pappa! Det räcker med att Oskar tar fram mjöl så är Gusten där och säger att de ska ”baka bullar”. Det går väldigt bra för dem också, även om det prövar Oskars tålamod lite, men det tycker jag bara är bra! 
Annars så har Gusten slutat med två saker, nästan helt samtidigt. Han sover inte längre på dagarna, varken hemma eller på dagis. Han dricker inte heller välling på kvällen. Båda sakerna har underlättat det för oss föräldrar. Nu tar det (oftast) inte 1,5 timme att natta. Det går nu på 30-40 min MAX! Och han somnar inte längre vid 21.30 utan snarare runt 20. Underbart! Och att han slutade med välling hade med alla dumma sjukdomar att göra. Gusten kräks ibland när han får feber, och han får ofta feber när han är förkyld. Dagis ger honom ständiga förkylningar.. ni ser vart jag är på väg! Vällingkräk i sängen var ingen höjdare, så efter några gånger så slutade vi helt med välling. Och det kändes inte så nödvändigt ändå – eftersom Gusten oftast äter jättemycket!
Kanske är det för att han varit sjuk och han har velat ha en lugn aktivitet att göra – men han har velat måla jättemycket på senaste tiden. Och han har börjat rita mer cirklar (typ) och igår sa han att han målade ögon på en ballong! Och det såg ungefär så ut
Det är Bamse som gäller för hela slanten. Bamse på tröjan OCH på strumporna (när Gusten får välja kläder på morgonen), Bamse (för de allra minsta) som godnattsaga och Bamsepussel. Bamse, Skamal, Mimi-hopp, Vajen, fammo osv osv – dagarna till ända.
Något som Oskar pratat om att han har märkt är att Gusten börjat få lite integritet. Han blir stött om Oskar flyttar på honom bland annat. ”Pappa inte putta Gusten!”. Och Gusten skojar ibland, men kan fortfarande inte ljuga. Man kan fortfarande fråga honom vad han ska göra. ”Vad ska du göra med gaffeln Gusten?” – ”Banka bordet”. Hihi!
Gusten på höstig promenad för några veckor sen. I nya overallen tillsammans med Rubba och hans föräldrars hund Alice.
Nov
13
Julie lånar brorsans säng för en förmiddagslur när han är med farmor och farfar på landet.
Postat direkt från mobil via flickr.
Mar
2
Så nu har Gusten alltså blivit hela 19 månader – eller 19,5 månad har han nog hunnit bli innan det har blivit av att skriva inlägget. Detta är Gusten i nuläget:
- Mycket glad och tuff när han är hemma med föräldrarna. När det ska lämnas (dagis och barnvakt) blir han allt mindre tuff och jättemammig/pappig och gråter en hel del. Då märker man att han är liten, även fast han ibland känns så stor. Det går dock ganska snabbt över när man väl har lämnat rummet/huset/förskolan.
- Älskar att bada, kliver själv i badbaljan – jätteförsiktigt. Sen vill han sitta där nästan hur länge som helst.
- Har en hang-up på kläder. Först och främst vill han helst vill ha både mössa, kofta och halsduk på sig inomhus. Försöker man ta av kläderna på honom blir han förkrossad. Har man sedan fått av honom kläder och ska ta på exempelvis pyjamas är även det omöjligt. Svårt läge ibland.
En vanlig syn här hemma. Visst, han har fått hjälp med haklapp och stänkskydd efter en hel del tjat. Men mössan och halsduken tar han ofta på själv.
- Pratar massor, inte direkt förståeligt men mycket snack blir det. Favorit är fortfarande ”Tåg där”. Men även ”Hej hej pappa” (eller hej hej mamma), gärna tillsammans med en vinkning, hörs ofta. Ibland slinker det ur något riktigt ord bland allt babbel. Jätteskoj att höra!
- Har blivit extremt tydlig med när han vill äta något. En tydlig pekning på det han vill äta och sen en tydlig pekning in i sin mun.
- Vill bestämma mycket – till exempel vilken stol han ska sitta i.. varje matstund så ska han välja och vill gärna byta någon gång innan han verkligen går med på att sätta sig.
- Har börjat småklättra nu sen dagisstarten. Klättrar upp på (och över) soffbordet helt plötsligt.
- Får små utbrott när saker inte går hans väg från klädesfrågor (som jag nämnde ovan) till att man tar något ifrån honom som han har hittat och anser är hans. Börjar så smått förstå det där med småbarnstrots..
- Äter, förutom när han hade öroninflammation, jättebra och jättemycket. Favoriter är köttbullar och lax. Korv slinker ner också.. samt ärtor, majs och gurka. Är dock inte särskilt förtjust i pasta eller saker med viss konsistens (svamp, aubergine, pannkakor)
- Leker bra själv längre stunder, och Nalle Furtado är ofta med på ett hörn.
- Har ändrat läggningsrutinerna. Innan var det välling (och smörj av miniderm samt eventuell nagelklippning) i soffan, tills det var lite kvar i flaskan och då gick vi in i vårt sovrum som var nedsläckt och la oss med vällingflaskan och sjöng lite och gosade (småslogs) tills Gusten eller båda somnar. Nu äts all välling upp i soffan (även nu med miniderm och nagelklippning vid behov) och sedan får Gusten välja en bok från hyllan (det blir mycket ”Den där!” tills han har valt) och oftast blir det Barbapappas nya hus, eller en bok från goboken om bokstaven A i alfabetet (där finns ett väldigt uppskattat tåg). Någongång har det blivit Pelle Svanslös eller ”Hus är gott sa Oskar”. Oskar hade en gång oturen att Gusten valde Mamma Mu och Kråkan firar jul – ganska mörka bilder med mycket text (och belysningen i vårt sovrum är inte bra) Hihi. När G väl valt sin bok tar han mamma (eller pappa) i handen, vinkar hejhej till den som inte går med och går sen in till sängen, kryper upp och lägger sig. Sen läses boken innan det släcks. Sen måste man såklart sjunga lite och klappa och lägga på täcke men på det hela är det en mysig rutin som passar oss.
- Gusten har även blivit mer mammig på sistone. Vi gissar på att det beror på att jag går till jobbet varje dag och försvinner bort i rätt många timmar. Sen är jag inte hemma när Gusten kommer hem från dagis heller. Oskar brukar säga att efter mellis brukar Gusten öka frekvensen på hur ofta han säger mamma. Tydligen är det dags för mamma att komma hem då. En knäpp sak som mammigheten har medfört är att Gusten inte alls vill att pappa ska ge varken välling eller natta honom. Så de senaste dagarna har vi för att slippa extragråt gjort så att jag gått och gömt mig när det ska börjas ge välling och även när det ska väljas bok för annars duger inte pappa.
Väntar på mamma – hela eftermiddagen lång.
Har inte heller hunnit skriva om barnmorskebesöket i förra veckan. Det gick jättebra. Detta är bebisen i nuläget:
- Hjärtat slår med 138 slag/min och enligt babysidor ska den väga runt 900 g.
- Mycket sparkar och vridningar håller den på med också.
Feb
25
Igår var en väldigt stor dag i Gustens och våra liv. Han skulle testa att sova på förskolan för första gången. Vi gick dit vid 09 och de hade sagt innan att jag bara skulle komma in lite snabbt och sen gå iväg. Så jag klädde av Gusten och var kvar ett litet tag innan jag satte mig på huk, klappade om honom och sa ”Hej då, nu ska pappa gå.” När jag började gå gick han efter lite och då plockade vår fröken upp honom och då, för första gången vid ett avsked på förskolan, kom tårarna. Jag var ju tvungen att gå vidare men det sved till lite när jag fortfarande hörde honom gråta genom dörren när jag gått ut. Samtidigt kändes det okej, eftersom det var första tecknet på att han kommer att sakna mig och att han verkligen förstår att han ska vara kvar där utan oss. Det är en viktig insikt för honom och något som antagligen måste komma innan han fullt ut kan acceptera att vara där hela dagarna.
Redan promenaden hem var nervös och jag väntade hela tiden på samtalet om att ”Nej, tyvärr, Gusten slutade aldrig att gråta efter att du gick. Kan du komma och hämta honom?”. Men de ringde inte. Och jag gick hem. Jag satte mig och jobbade framför datorn, fortfarande helt ovan med att Gusten inte ligger och sover i hallen. Något som han alltid annars gör om jag kan sitta i lugn och ro framför datorn.
Och dagen går. Jag är helt nervös hela tiden och har ingen direkt aptit. Men jag lyckades tillslut laga lite mat. Sen var det dags för hämtning och i god tid beger jag mig tillbaka till förskolan. När jag kommer fram går det runt nyvakna småtroll med bara tröjor och blöjor lite här och där på Krusbäret. Personalen håller på att tända och och dra upp persiennerna och får syn på mig: ”- Gusten sover”. Jag känner hur en enorm sten faller från mitt bröst. Jag får komma in och detta är vad som möter mig:
Sovande vagnkille. (klicka här för större bild)
Där låg han alltså. Och sov i en barnvagn inomhus. Precis som hemma. Vår inskolningsfröken hade försökt att lägga honom men han hade vägrat att ligga ner på madrassen. Han hade tyckt det var okej att vara där inne och hade suttit och läst lite. Och sen hade hon lagt sig ner själv och låtsats sova, men då hade han bara dragit i henne och försökt väcka henne igen. Då hade hon kommit ihåg att jag sagt att han alltid sover middag i barnvagnen hemma och rullat in tvillingvagnen som de har för utflykter in i sovsalen. Där hade hon bara rullat honom lite fram och tillbaka och då hade han somnat som en stock, redan vid halv ett. Och när jag kom vid två sov han alltså fortfarande. Åh. Visst, man kan se det som ett nederlag i sig, att han tvunget skulle sova i vagnen, men det viktigaste är ju att han kan sova överhuvudtaget på dagis, hur han sover där kanske löser sig lite lättare längre fram.
Annars hade dagen gått bra också. Han hade varit med och lekt ännu mer och tydligen ätit fint också. Och bara några sekunder efter jag tagit den första bilden, så kisar två små blå ögon mot mig:
Nyvaken vagnkille. (klicka här för större bild)
Han verkade väldigt förvånad över att se mig, verkade det som. Först går pappa och är borta halva dagen. Sen somnar jag och när jag vaknar så är han tillbaka igen. Mycket konstigt. Borde kanske ha somnat tidigare...
En lättad pappa och en väldigt glad Gusten packar i alla fall ihop sina saker och går tillsammans hemåt igen. Vi ringer mamma Josefin på vägen och berättar allt. Det blir en av de absolut finaste promenaderna vi har tagit tillsammans, mycket eftersom all nervositet och alla anspänningar hade släppt då.
Så idag var det dags för samma sak. Jag lämnade ännu snabbare, tog bara av mig skorna och gick in och klädde av honom och sa sen hej då. Det blev ett liknande avsked med lite tårar från Gusten när han fångades upp av fröken, men jag kände redan då hur mitt pappahjärta hade rustat upp lite bättre, och det sved inte riktigt lika många meter av promenaden hem. Sen flög dagen förbi och jag kunde jobba en hel del. Så himla roligt det är att kunna jobba med något man verkligen gillar och samtidigt veta att Gusten är på en rolig och trygg plats och har det väldigt bra och kul. Det är verkligen en stor gåva, när allt kan klaffa så bra.
Plötsligt är klockan nästan två igen och jag kilar tillbaka till förskolan. Idag möts jag av Gusten och fröken redan ute i korridoren. Hon är på väg ut för att flytta bilen för att snöplogen ska komma fram och tänkte tajma det med min ankomst. Gusten har sina vinterkängor på sig och även den svarta lurvjackan han har under overallen annars. Han hade tydligen velat ha på sig dessa plagg hela dagen, eftersom han inte riktigt var i samma form idag tydligen, och de kände att om det gjorde honom mera trygg så fick han gärna det. Han hade t o m gjort morgongympan i kängorna. Galna unge! Annars hade han varit lite tröttare idag (han sov i vår säng i natt och hostade en del) och hade inte ätit så bra. Sen hade han stupat i vagnen på sovstunden på samma sätt, redan efter 12 någon gång, och sovit till kvart i två. Så trots en lite sämre dag hade han ändå hållit ihop bra och vår förskollärare var jättenöjd med hur det hade gått hittills. Vi fick en bra pratstund där ute i korridoren och allt kändes helt underbart när vi gick därifrån. Vi ringde Josefin på vägen hem igen och berättade de glada nyheterna. Ikväll har vi haft Åsa, Andreas och fina Hugo på besök. En riktigt bra dag alltså.
Det verkar som det kommer ordna sig med Gusten på förskola trots allt. Bara han får en chans att vara där och slipper alltför mycket sjukdomar. Vi håller lite extra koll nu pga dagens form, men vi hoppas fortfarande att det är efterdyningar från senaste förkylningen/inflammationen. Det får morgondagen utvisa. God natt!
Feb
23
Pigg kille på morgonen. Busar med mammas vante.
Gusten inskolning på förskolan fortsätter. Efter en lyckad återupptagning igår, efter alla sjukdomar, skulle Gusten få stanna där mellan 9-12 idag. Det betydde alltså att han skulle få testa på lunch en gång till. Något som ju inte gick jättebra förra gången. Så i morse var jag bara där en kort sväng, sen sa jag hej då och kunde gå hem och jobba lite på allvar någon timma för första gången. Så himla bra för Gusten att vara på förskola, och himla skönt för mig att kunna jobba med gott samvete. Innan jag gick så fick jag även lappen från Försäkringskassan påskriven och jag har nu vabbat mina två första (och antagligen inte sista ) dagar i livet! Jag fixade inte med att anmäla att jag missade jobb förrän på torsdagen så det blev bara två dagar denna gång. Det är ju verkligen inget att vara glad över, men det känns ändå lite speciellt att vara en i VAB-gänget nu, efter att man hört så mycket om det innan. Det är ett fint land vi bor i, där staten bryr sig om våra barn så mycket.
Eftersom förskolan inte hör av sig förstår jag att allt har gått bra och lite innan 12 beger jag mig tillbaka till Krusbäret igen. Jag kommer fram, smyger in och det är helt knäpptyst. Inte en endaste unge syns till. Så ser fröknarna mig och ropar på Gusten. Han var inne i ”sovrummet” med alla de andra barnen eftersom han blivit så nyfiken när de släckte ner och och bäddade. Han hade tydligen satt sig och läst en bok precis innan jag kom, något som kanske bådar gott inför morgondagen. Han kommer ut, får syn på mig, säger ”phappah!” och springer emot mig. Åh! Oj! Det var en helt ny och alldeles underbar känsla. Det verkar ju nästan som om att han hade saknat mig.
Jag frågade hur det hade gått och det hade tydligen inte varit några problem idag heller. Han hade lekt på bra och även lunchen hade fungerat. Det var pasta med tonfiskröra och han hade ätit en del tydligen. Jag har svårt att uppskatta vad de tycker är ”bra” där på förskolan, men det lät som om han hade fått i sig en acceptabel mängd mat, samt mycket mjölk!
Så jag packar ner Gusten i vagnen och går hemåt. Väl hemma hinner jag gå några varv utanför huset i Gusten slocknar i vagnen. Jag bakar och plockar under tiden. Sen vaknar han, inte på det bästa humöret, men snart så blir det bra igen. Om han får sitta och läsa i sin Pelle Svanslös-bok medan jag matar honom (hmph!) med gröt så går allt bra. Vi har märkt ett visst nytt (ganska svängigt) humör som kom samtidigt som aptiten och energin kom tillbaka efter öroninflammationen. Det är nu trotset börjar på allvar känns det som.
Utslagen förskolekille i vagnen.
Ikväll hade vi Frank och hans föräldrar på besök. Vi åt en god pastasallad och jag hade bakat kärleksmums. Det är så himla kul att träffa jämnåriga Frank och höra om hans förskola och liv. Frank sprutar ut nya ord hela tiden och verkar ha lärt sig massor på den lite längre tid han hunnit vara på dagis.
I morgon är det dags för det största förskoletestet hittills – sovstunden. Jag ska lämna honom vid nio och inte hämta förrän 14 är det sagt. Fem(!) timmar utan pappa! Hur ska det gå? Jag är mest orolig för mig faktiskt. Men går inte sömnen bra så ringer de, och så får jag komma och hämta honom. Men nu håller vi alla tummar för att Gusten 1) håller sig frisk och 2) kan sova på dagis. Håll hårt nu!
Feb
20
Ni kanske minns hur det såg ut för åtta månader sen, när Gusten somnade när han åt:
Det är ju något som antagligen alla småbarnsföräldrar råkar ut för, ofta eller mer sällan. Och när Gusten var lite yngre var det väldigt vanligt för honom. Under en lång tid så somnade han till de sista tuggorna av lunchen och man kunde lätt bära in honom och lägga honom i sängen.
Men nu är han ju stora killen och brukar sällan bli så trött av att äta längre. Men under denna ganska långa sjukdomsperiod har tröttheten smugit sig på, och samtidigt som han nu de sista dagarna fått tillbaka lite aptit så har ett lugn och en trygghet kommit smygande. Han börjar känna sig frisk igen och kan väl slappna lite bättre. Därför såg det ut så här under lunchen igår:
Dec
15
Ibland är det svårt att gå upp på morgonen, speciellt nu när det är mörkt ute – men med en liten glad Gusten i sängen så får man åtminstone sig en liten skjuts upp!
Och nu till något helt annat! I söndags var det dags för det årliga julbaket med Åsa, Andreas och nu också Hugo (hans första). Gusten var ju en van julbakare (hans andra) och gjorde därför inget utom att leka massor och försöka tigga pepparkakor. Dock blev det inte mycket till bak, istället tillverkades det julgodis! Mums! Och Oskar byggde ihop och dekorerade sitt pepparkakshus (som han redan pratar om att äta upp!). Vi var lite oroliga från båda håll hur det skulle gå då ingen av småkillarna hade sovit så värst bra under dagen. Gusten vägrade sova alls faktiskt! Oskar försökte få honom att somna hur länge som helst – från halv ett till lite över 14 (sista stunden ute på promenad i vagnen) men han vägrade! Så spännande var det med julbak!
Här kommer lite bilder från julbaksdagen den tredje advent:
Och innan Hugo gick var han tvungen att pussa Nalle ordentligt
Fler bilder finns på flickr.
En mycket trevlig dag om man sammanfattar det!
Nov
30
Vi har alltid sagt i vår familj att: En gång är ingen gång, två gånger är en slump och tre gånger är en trend. När det kommer till Gusten har detta varit extra användbart. Att titta på hans utveckling på det viset har ofta fungerat som ett bra stöd och vi har kunnat se vart utvecklingen är på väg lite lättare.
Nu har vi börjat bokföra hans sömn lite eftersom vi vill undersöka om dagsaktiviteterna hänger ihop med sömnbehovet. Och vad han har gjort på dagen som får honom att (förhoppningsvis) sova hela natten.
Nu vill jag inte tråka ut er med alla data, men de tre senaste dagarna har sett ut så här:
Hoppas ni kunde se siffrorna. Annars finns de här också. Det som är värt att notera är i alla fall ”Vaken på natten” – nej, nej och nej. Underbart!! OCH han sover bra och länge på dagen också! Vi har ännu inte dragit några slutsatser utifrån detta, och han har ju varit lite dålig. Men annars är det enda tydliga sambandet att det blivit mindre lek ute nu och mer promenader med frisk luft och sen lek hemma. Jag har känt mig lite dålig som varit så mycket inne, och jag vill inte att det ska betyda att han sover bättre. Vi gillar ju att vara ute! Det kanske också beror på att han har fått färre intryck och därför har mindre att bearbeta under sömnen och sover bättre? Ja, man kan säkert skapa 1000 teorier utifrån dessa siffror…
En sak som är säker är i alla fall att vi är mycket mer utvilade och gärna ser en fortsättning på detta.
SENASTE MOBILBILDERNA
Arkivet – av Oskar Dahlbom- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013Ett recept på världens godaste mandelfrikadeller cirkulerar runt på internet och dyker upp på olika bloggar då och då. Vi använder oss av ett recept från Coop och de har blivit ett återkommande inslag i vår matlagning. Nu till jul ...
- Sommaren 2013 fredag, juni 7, 2013Efter #blogg100 så gick luften ur mig totalt. Det var otroligt roligt att blogga varje dag, men ofta var det också riktigt plågsamt. Att skriva om något någorlunda vettigt VARJE dag var mödosamt, men jag fick samtidigt väldigt mycket sagt ...
- Snart här: Kallbryggt Kaffi #blogg100 onsdag, maj 1, 2013Det har varit en spännande resa. Från de första stapplande stegen med kallbryggt kaffe i februari fram till idag. Jag har bryggt, smakat, ändrat recept, bryggt, smakat, bjudit och bryggt igen. Men nu sitter allt som det ska. Jag lämnade ...
- Jag har närt Darth Vader vid min barm #blogg100 tisdag, april 30, 2013Ett foto från dagens promenad. Julie i Gustens gamla vårjacka. Men vem är det som uppenbarar sig i skuggan?
- The Coco Series #blogg100 måndag, april 29, 2013Eftersom jag helt har tröttnat på Spreadshirt och faktiskt redan har sålt lite på Redbubble så flyttar jag över min Conan O’Brien-serie till den sistnämnda butiken. Även om Conan hade svårt att följa Barry på The Correspondents’ Dinner så är ...
- Juliga mandelfrikadeller söndag, december 29, 2013
