Nu är det 99 dagar kvar till den 11 juni! 2-siffrigt! Galet vad snabbt tiden går.
Snart blir det våfflor – verkligen lyxigt såhär på en torsdag.. men så ska Oskar också iväg i helgen och då får man använda torsdagen till sånt mysigt. Faktiskt! Och dessutom så var det Oskars tur att natta så jag bara chillar och väntar på Vampire Diaries. Det finns så mycket i livet att uppskatta 🙂
Så nu har Gusten alltså blivit hela 19 månader – eller 19,5 månad har han nog hunnit bli innan det har blivit av att skriva inlägget. Detta är Gusten i nuläget:
En vanlig syn här hemma. Visst, han har fått hjälp med haklapp och stänkskydd efter en hel del tjat. Men mössan och halsduken tar han ofta på själv.
Väntar på mamma – hela eftermiddagen lång.
Har inte heller hunnit skriva om barnmorskebesöket i förra veckan. Det gick jättebra. Detta är bebisen i nuläget:
Ojoj vad fint vi har här hemma nu. Fick nämligen barnvakt under eftermiddagen och passade på att göra en liten storstädning – med svabbning av hall och dammsugning bakom spis som specialare. Kul! 🙂 Annars har vi haft en lugn söndag med lite rosor, choklad och presenter samt en jättegod söndagsmiddag med schnitzel och rostade grönsaker hemma hos mormor och morfar. Mums! En härlig dag! (och det känns som Gusten är bättre idag också!)
Den goda chokladen jag fick av Oskar är näästan slut! Än så länge leder den vita biten med det lilla hjärtat godaste-chokladbiten-tävlingen. Minst god har nog en platt bit med guldtryck av frukt på varit. Hihi.
Imorgon ska Gusten börja på förskola. Det känns läskigt, även om det är något naturligt. Och jag ska inte vara med på inskolningen utan Oskar ska ha hand om den. Visserligen kommer det nog mest vara information och kanske lite rundvandring imorgon men det känns ändå som en stor dag. Det är svårt att förstå hur lilla killen blivit så stor. Jag kan se honom framför mig imorgon, iklädd fina kläder av Oskar – gömmandes sig bakom Oskars ben och blygt titta fram men inte våga säga något eller göra något alls. Detta blir ju lätt en av de största grejerna som hänt honom hittills. Hu, blir alldeles sentimental när jag tänker på det. Tur att Oskar är den tryggaste person jag vet. Och inte alls lika pjoskig med Gusten som jag heller 🙂
Annars har dagen varit fin, vi trotsade snö(o)vädret och åkte in till malmö för frukost-fika hos Åsa, Andreas och Hugo imorse. Hugo har blivit ännu bättre på att krypa och tar sig runt överallt hur lätt som helst. Imponerande att se. Och vi var rejält mätta när vi åkte hem efter att mumsat på mackor med goda pålägg och yoghurt med hallon och blåbär samt kakor! Sen fick jag present också, alltid kul! Speciellt när man inte fyller år eller nåt 😀 Jag fick en jättefin goodie-bag (kallar jag det) med smått och gott till mig (får se om jag kommer ihåg allt: polly, energikakor, dextrosol, gravidtidning, drinkmix, läsk och ett jättefint kort/brev) samt en jättegullig body i stl 56. Oh my god vad 56 är litet – Gusten drar ju numera 92 och 74 börjar bli litet för Hugo! Så 56 är minilitet! Men så sött! Jag blev jätteglad! 😀
Resten av dagen har vi tagit det lugnt, hängt hemma, Gusten sov bara en timme efter lunch och det har blivit mycket lek med den lille busen. En av hans favvogrejer just nu är att sno ens plats när man går. Speciellt fåtöljen är han intresserad av – om man suttit där och sen går därifrån är han blixtsnabb upp och gosar in sig där. Sen väntar han med spänning på när man ska upptäcka ”stölden” och ser såå busig och så glad ut när man ser det (och då brukar han bli kittlad också hihi, som straff!). Ikväll blev det hemmagjord pizza och till och med Gusten åt av det (fast han åt ris och fiskbullar som huvudrätt). Härligt! Nu ska det bli damernas dektektivbyrå (när klockan väl är 21.15) på teve innan det blir av att försöka skönsova inför jobbveckan.
Sitter på tåget hem från Stockholm, med en sovande Oskar vid min sida och vi åker genom småland just nu. Kanske är vi ungefär halvvägs på denna tripp. Men det är ett helt annat mittenland jag hade i åtanke när jag började skriva – nämligen att vi är halvvägs till bebis.. Idag är det lika långt kvar som tiden som gått. Känns underligt, för på ett sätt så har resan precis börjat och på ett annat sätt så är den nästan ”klar”. Galet!
Den senaste tiden har allting varit lite lättare, inte lika mycket trötthet, inte lika mycket illamående – även om det har varit lite bakslag på båda fronterna då och då. Vi åkte upp till Stockholm för att gå på mässa i fredags morse och när vi gick upp på morgonen såg jag normal ut tyckte jag, och när jag kom fram hade jag fått värsta magen. Det kändes verkligen så, och nu kan i alla fall jag inte undgå att det är en gravidkula jag har där. Och jag kanske har börjat känna lite också, vågar dock inte riktigt tro på det – men det är nog inte helt omöjligt för med Gusten började jag känna sparkar i vecka 22 typ och då var ju också moderkakan i framvägg.. men jaja, det får nog tiden utvisa 🙂
Jag har inte fått några jobbiga krämpor annars (förutom kräket, men det är ju typ över nu) – lite kramp i högra vaden och att man blir lite tröttare än vanligt i ryggen, främst de nedre delarna, när man går eller står mycket. Lagom mycket tycker jag!
Vi var tydligen framme i Nässjö nu och det är ungefär två timmar kvar av resan. Ska bli skönt att komma hem, även om det är skoj och inspirerande att vara på mässa – mest skönt ska det vara att träffa Gusten igen. Som man saknar den lille rackaren! Har fått kontinuerlig information från barnvakterna (aka mormor och morfar) som för första gången har haft totalt ansvar från tidig fredagsmorgon till sen lördagskväll! Det är lång tid och innebär ju verkligen att man har tålamod och leklust! Och det verkar ha gått galant – både med sovstunderna på dagen och kvällarna (det som känns mest kritiskt) samt med allt annat! Väldigt bra! Nu kan vi åka iväg fler gånger! 😀
Nyvaken Gusten efter dagens sovstund.
Idag är det ett och ett halvt år sedan Gusten föddes. Så mycket har hänt sedan dess att man knappt förstår det. Nu springer han omkring, äter själv och försöker ständigt göra sig förstådd med nya ord. Vi har haft en himla tur med vår lille kille, han är helt enkelt underbar.
På senaste tiden har han blivit ännu större och lärt sig massor mer (såklart). Nu hjälper han alltid till att packa upp matkassar och tycker det är så spännande! Han kan peka ut de flesta kroppsdelar nu också – både på sig själv och på oss. Han säger också namn på några av dem (mun och näsa säger han fint). Djurläten är kanske lite old news men han har blivit bättre på det också.
Maten går också framåt väldigt bra. När han fyllde 17 månader var vi precis på väg att skriva ett inlägg om han blivit väldigt kinkig med både sömn och mat. Men sen kom annat i vägen och vi hann aldrig posta något då. Och tur var kanske det, eftersom vi då slapp dementera några uppgifter. Det började nämligen med att han vägrade äta, och vi trodde att vi var på väg in i en stor trotsperiod. I samma veva ville han absolut inte somna i famnen längre heller, och att ligga på madrassen och sova gick inte heller. Han var som förbytt med massor av nya fixidéer alltså. Men snart kom vi på att med maten så hade han tröttnat på den köpta burkmaten som han då fortfarande åt ganska mycket av. Och samtidigt ville han börja äta mera själv också och vägrade att ta mat från den sked som bjöds honom. Så vi gick helt över till hemmagjord mat på alla mål och lät honom samtidigt öva upp färdigheten med att manövrera besticken själv. Och efter några dagars krånglande, trixande och fixande satt han där och åt själv och var mycket nöjd. Maten är fortfarande inte helt fri från orosmoment dock och det finns dagar då han är mycket petig med vad han stoppar i sig. Men även där har vi märkt ett mönster i att han äter bra i alla fall varannan dag som minst. Vilket känns skönt.
Dagssömnen då? Jo, redan samma dag som han vägrade somna i Oskars famn eller på madrassen gick Oskar ut med honom så han fick somna i vagnen. Och det fungerade över förväntan, precis som om han vore en liten spädis igen. Det var också bra tajmning eftersom vi skulle vara lite mindre hemma över julen och behövde då inte fundera på var och hur han skulle sova, om vi hade vagnen med oss. Och så är det alltså fortfarande. Han äter lunch, sen tar vi av honom till bara t-shirt och blöja, klär på honom mössa och overall och stoppar honom i åkpåsen och rullar ut med vagnen. Efter c:a 10 minuter sover han och då kan man gå in igen och så sover han runt två timmar i vagnen i hallen. Det är bara att dra ner åkpåsen lite och ta av mössan så är det som att sova med täcke i sängen. Han blir kanske liite varmare än i sängen (han brukar vara svettig när han vaknar) men han sover jättebra där och alla blir nöjda och glada.
Det här är Gusten – 18 månader:
Bus i badet!
Det var en del av det som karaktäriserar vår lille son just nu i livet – 18 månader gammal och alldeles alldeles underbar.
Idag var vi på rutinultraljudet! Väldigt var spännande på flera sätt!
Eftersom vi skulle dit vid klockan 14, var vi på något sätt tvungna att hitta en barnvakt till Gusten. Vi hade turen att Åsa och Hugo kunde ställde upp trots att det var väldigt kort varsel (vi fick aldrig någon kallelse utan ringde i fredags och fick en återbudstid nu på måndagen)! Och tack vare dem så kunde vi gå till ultraljudet båda två! Härligt!
Vi fick komma in vid tio-kvart över två och barnmorskan var snäll och vi kände oss bekväma. Och allting såg bra ut! 🙂 Bebisen hade hjärna, hjärta, njurar, urinblåsa, magsäck och hela köret. En liten sprallis såg det ut att vara också som inte riktigt ville vara barnmorskan till lags utan vände och vred sig så att hon inte riktigt kunde se allt. Det mesta fick hon bilder på till slut i alla fall, förutom profilen. Inte riktigt lika snygga bilder som vi fick på Gusten.. men men man kan ju inte få allt här i livet. Vi frågade om könet också, men fick inget riktigt svar. Allt barnmorskan kunde säga var att hon inte såg någon snopp – men för den sakens skull betydde det inte att det inte fanns någon gömd i skuggorna. Så vi gick därifrån glada och fortsatt ovetande om det blir en lillebror eller lillasyster som Gusten får i juni. Vi tror dock båda att det blir en kille! Såklart, vi vet ju inget annat! Lite flyttade i datum blev vi också, – 3 dagar bakåt. Nya beräknade förlossningsdatumet är 11 juni. Inte så långt ifrån det gissade 8:e alltså.
På vägen hem köpte vi semlor (till Å och O) samt en Gustav Adolfsbakelse till J. Mycket gott! Precis när vi kommer in genom dörren hemma slår Gusten, som ligger och sover i vagnen, upp ögonen och tittar på oss. Han har sovit sig igenom hela barnpassningen! Hugo hade även han passat på att sova en stund och Åsa hade haft det bra! Det hela kändes mycket bra!
Hej hej, säger bebben!
Så här låg den nästan hela tiden, med hakan mot bröstet och benen i vädret.
Ja, om ni håller räkningen så har Gusten fler än sex tänder.. han har ju 10 stycken (fyra framtänder + en kindtand både uppe och nere) men nu sen jul och årsskiftet har han alltså sex stycken på gång! Alla fyra hörntänderna, (två uppe, två nere) samt de två återstående (för denna gången) kindtänderna – totalt 16 tänder! Lite kaos i munnen alltså! Vi tror att det är därför han mått lite risigt (hög feber och kräk) nu i veckan. Men det var nog bara själva genombrytningstiden för en av kindtänderna för sen har han varit galet pigg igen. Förstår inte hur mycket energi han har – han orkar allt!
Oskars bror Fredrik visade oss denna lilla seriestrip häromdagen och den passar faktiskt väldigt bra nu.
Med risk för att vara övertydliga kan vi skriva att precis så är det – det är visst en till på gång!
Ett litet syskon till Gusten som beräknas titta fram i början av juni, om allt går bra. Vi har inte gjort något ultraljud än, men det borde bli snart (vi väntar på kallelsen) och då får vi veta mer exakt.
Så nu blir vi alltså snart fyra i familjen. Josefin har tyckt att det var extra viktigt då hon själv inte har några syskon och på så sätt inte kan få till några roliga kusiner för Gusten att leka med. Oskar sätter allt sitt hopp på Fredrik och får han barn som liknar honom själv lär Gusten ha mycket roligt med dem. 🙂
Trots att vi visste vad vi gav oss in på denna gången så har trötthet, illamående, mer trötthet och kräk tagit oss på sängen. Vi trodde nog båda att det skulle vara lättare nu, att hormonerna inte skulle ta knäcken på Josefin eftersom hon varit med förut. Men så var det alltså inte. Det har varit som en spegelbild av förra gången, bara att Gusten inte låter oss vila och sköta om hushållet/varandra så mycket som vi kanske hade velat. Men vi biter ihop och får allt att fungera och är så klart väldigt lyckliga över det nya lilla livet.
Lika planerat som det var med Gusten har det varit den här gången. Vi har alltid tänkt oss 2-3 år mellan barnen och Josefin slutar sitt vikariat sista maj och flytten till Gotland går i juli. Vi hade alltså juni fritt! Perfekt planering. 🙂
Så har mellandagarna kommit och man kan blicka tillbaka på julen och blicka framåt till nyåret, mer i mellan kan det nog inte bli. Jag har jobbat en del nu måndag-tisdag och mer jobb blir det imorgon!
Vi har i alla fall haft en riktigt fin jul – det började vitt också till och med! Wow! Men nu är allt smält. Det var jul i Lund i år, hemma hos mina föräldrar och Oskars föräldrar och bror kom hit och bodde hos oss hela helgen.
Själva julafton gick över förväntan, Gusten sov sig igenom heeela jullunchen så vi hann äta allihopa i lugn och ro (Gusten själv hade mumsat köttbullar, prinskorv, potatisgratäng och julsallad tidigare) innan Gusten vaknar lagom till kvart i tre. Då blir det att plocka undan lite, göra mellisgröt till G och bänka sig vid Kalle Anka. Även då tar Gusten det lugnt och äter sin gröt jättefint i min gamla barnstol och det verkar till och med som om han tittar lite på Kalle han också 🙂
Julklappsutdelningen går även den bra! Gusten får en leksaksklapp direkt (en kassaapparat) som han leker massor med medan vi andra öppnar våra klappar. Efter ett tag får han även ett spelande tåg som också blir en ny favorit 🙂
Själva får både jag och Oskar jättefina klappar, men vem skulle trott något annat? Jag fick bland annat flera roliga böcker att läsa och en hel hög med nya kläder! Allt var välbehövligt! Gusten blev så klart också mycket bortskämd med fina kläder, leksaker och böcker. Mycket nöjd liten familj blev vi!
Ett nytt favoritspel får vi alla i Besserwisser som Anneli fick i julklapp. Väldigt skoj!
Här får Gusten en klapp.
Massa fler bilder finns på flickr!