Tänkte uppmärksamma bloggpappan lite.. för om någon missat det så är han ju faktiskt den bästa pappan! Och det menar både jag och Gusten av hela våra hjärtan. Puss på dig Oskar!
Vad illustrerar kärlek bättre än en bild på radarparet?
Fredagsbus
Josefin håller precis på att natta Gusten men så här såg det ut för en stund sen när jag och Gusten busade på madrassen i hans rum. Det var bara så där helt plötsligt som han fick för sig att klättra upp på min rygg och ”rida”. Det har han aldrig gjort så där själv förut. Vi har busat lite så innan, fast att han sitter på min mage och jag sjunger lite för honom. Men då har jag ju satt honom där.
Men nu låg jag där inne med datorn (för att kunna lyssna på musik) på hans madrass och han läste lite böcker runt omkring mig. Och så bara så där får han för sig att klättra upp helt själv på min rygg och börja hoppa. Jag är glad att Bambuser finns så att man kan fånga sånt lite snabbt på film, och sen publicera det direkt utan dröjsmål. Ni kanske redan har sett det ute i kanten men här kommer det igen:
(det är som alltid lite dåligt ljud och ursäkta att jag skriker…)
Lekkamrat sökes
Det är inte många barn ute på lekplatsen idag. Inga alls faktiskt. Förutom Gusten då.
Postat direkt från mobil via flickr.
Vad håller vi på med?
Dagarna går, och all min lediga tid har jag lagt på att färdigställa mitt nygamla krypin – oskardahlbom.se/blogg. Bloggen hade kört fast i ett tidigt skede och jag kände att jag behövde en redesign för att nytända. Sagt och gjort, det här är nya oskardahlbom.se/blogg:
Så idag skedde nylanseringen och det är där (inte här) som jag kommer att blogga om personliga intressen såsom film, TV, musik, reklam, design och mycket mycket mer. Denna blogg kommer fortsatt vara en mer privat familjeblogg med väldigt stor fokus på Gusten och vårt dagliga liv. Jag tycker det känns bättre att dela upp det så. De som vill läsa om familjen stannar här, de som vill höra mina tankar kring annat följer med dit. Och självklart får man (ska man!) ju läsa båda. 😀
Och Josi bloggar ju ”bara” här, så hon kommer säkerligen fortsätta med tips på TV-serier och annat, och inte bara skriva om Gusten. 😉 Fast just nu jobbar hon ju väldigt mycket och hinner inte blogga så mycket alls.
I alla fall. Kolla in den nygamla bloggen. Jag hoppas vi ses, både här och där!
Välkommen november
Tiden går fort när man har roligt, som man säger. Men också när man är pappaledig, helt klart. Jag tycker på samma gång att det både är fantastiskt och lite läskigt att leva i Gustens värld. Att finnas i den här bubblan då jag ofta inte ens vet vilken veckodag det är. Vi lever på något sätt lite utanför samhället (bildligt alltså) och tittar in då och då för att passa tider och umgås med andra. Men annars är det Gusten och jag mot världen. Våra tider, våra rutiner och vårt liv.
Och det är väl lite på gott och ont egentligen. Det är skönt att bara flyta över, att nästan bara bry sig om varandra, men Gusten måste ju få träffa andra barn, och därför är det så fint att vi har Frank och Hugo i vår närhet. Men även öppna förskolorna och stadsparken spelar här en stor roll. Varje gång han leker med någon annan känns det stort för mig, och att se honom interagera med något barn är alltid lika spännande. Och det gäller väl att hålla sånt vid liv inför den eventuella förskoleinskolningen i januari.
Men annars fungerar det bra att vara pappaledig, och ser jag att Gusten utvecklas som han ”ska” och verkar har roligt under tiden, då tror jag att jag sköter mitt jobb. Det är absolut inte lätt att vara hemma hela tiden med sitt barn, men det behöver absolut inte vara så svårt heller. Bara man kan kliva utanför och fundera lite på vad man håller på med så blir nog allt bra. Och det är väl det jag gör lite nu. 🙂
Helgen har varit riktigt fin och det har blivit mycket familjetid och mys. Idag ville dock Josefin passa på att vila upp sig lite inför kommande arbetsvecka, efter att jag hade fått en fin sovmorgon, så Gusten och jag gick till norra kyrkogården för att springa av oss lite. Vi var där igårkväll också och tittade på alla tända ljus på gravarna pga Alla helgona. Det var otroligt vackert. Idag under solen var kyrkogården inte fullt lika mysig och stämningsfull, men ändå väldigt vacker. Vi är där väldigt ofta och under Gustens första månader i livet gick vi dagligen promenader där. Det är nära hem, och samtidigt är det lugnt och det finns alltid någon gång man inte har gått på tidigare. Idag konverserade vi lite med en äldre dam som var där och var pratsugen, och utöver det hade jag fullt upp med att stoppa Gusten från att springa på gravarna. Det känns inte som god etikett att göra det.
Plötsligt ville ha dock köra vagnen och jag passade på att filma lite:
(kolla vilken fart han får upp!)
Och så en liten snutt från sidan också, innan han överger vagnen för mina ben. Visst rör han sig ganska bra för att vara en liten kille i en fat suit? 🙂
Gustenljud (och bild)
Här kommer en liten monolog som Gusten höll vid köksbordet häromdagen. Vi bjuds på en del av hans vanligaste ”läten”, och för er som tror att han alltid är glad – titta på hur det ser ut när han inte får ta på kameran. Lilla busunge!
En sväng till parken
Stadsparken i Lund är så otroligt vacker så här års. Löven skiftar färg och bjuder på den mest underbara höstpalett du kan tänka dig. Varje dag ser man någon ny färg som inte var där dagen innan, så denna vecka har jag och Gusten varit där nästan varje dag.
Så även igår och då kom vi faktiskt ihåg maten till änderna. Men det är också ungefär så mycket vi hinner med nu för tiden. Jag passade visserligen på att handla på vägen dit också, men sen blir det ofta ut en sväng, lite spring och lite frisk luft innan vi vänder hemåt igen. Hem innan 11 är dealen nu när vi försöker få bukt på vintertiden. Väl hemma, om han inte somnat i vagnen, kan man styra upp det bättre, vänta ut en bajsblöja och sen äta vid 12. Det har fungerat nu resten av veckan och sakta men säkert börjar omställningen till vintertid infinna sig.
Jag passade på att filma också. Det var ju flest änder i vattnet men några hade vågat sig upp på kanten också, och de var minst lika nyfikna på Gusten som han var på dem. Kanske inte den mest rafflande filmen i världshistorien men en talande bild av vår tid i parken. Notera en liten herre som helst av allt vill slicka på stolparna. Varför gör barn det?
Test i Malmö
Jag har under en längre tid känt mig så himla låst till hemmet. Eftersom jag vill att Gusten ska sova hemma efter lunch så blir dagen alltid uppdelad i förmiddag och eftermiddag och varje period bjuder inte på så hemskt många timmar. Så jag ville testa något nytt, skapa ett prejudikat så att vi ska kunna vara lite mera mobila i framtiden.
Eftersom vår goda vän Åsa är mammaledig med lille Hugo i Malmö bestämde jag mig för att utföra ”testet” i skarpt läge där. Så vi tog tåget tidigt på onsdagmorgonen och mötte upp med Åsa och Hugo vid den fina lekplatsen vid biblioteket. Gusten härjade lite på lekplatsen innan det blev mellis inne på bibblan. Sen gick vi en fin promenad hem till Åsa och gav småkillarna lite lunch. Jag tänkte att Gusten kanske skulle somna under maten och hade gjort redo overallen och vagnen för att snabbt komma iväg. Men han höll sig vaken och jag kunde lätt klä på honom ytterkläderna och vi fyra begav oss ut på gatorna igen. Här var alltså den svåraste biten av testet. Skulle Gusten somna snabbt, hur länge skulle han sova, skulle det fungera att stanna med vagnen för att äta osv… Vi rullade på och efter kanske 15 minuter somnade Gusten i vagnen med en riskaka! Så himla skönt. Det har ju fungerat förut när det kniper, som t ex på Kolmården när vi rullade vagn hela tiden. Så detta handlade egentligen mer om mig och hur jag tror att Gusten sover bäst hemma i sin egen säng, vilket visserligen kanske är sant, och att jag gärna vill ha den tiden hemma för mig själv att plocka, vila, sitta vid datorn och bara släppa taget för en stund. Men det känns så tråkigt att alltid stressa hem innan lunch, och att alltid dela upp dagen i förmiddag/eftermiddag utan att kunna göra några större planer som överlappar dessa.
Åsa och Hugo
Men nu sov alltså Gusten och Hugo chillade i sin vagn så vi gick och åt en fin utomhuslunch (skönt att slippa dra in vagnar och fixa att ta av kläder på de små) på Sorl. Gusten sov i nästan precis en timme (vilket får anses som godkänt) innan han vaknade lagom till min sista tugga. Efter det gick vi hemåt och lekte lite på lekplatsen vid Malmö konsthall. Där fick även Hugo gunga för en av de första gångerna i livet. 🙂
Sen köpte vi lite fikabröd och gick hem till Åsa och fikade. Vid 16 var vi alla rätt slut och jag och Gusten sa hej då och gick till stationen och åkte (ett knökfullt) tåg tillbaka till Lund, helt nöjda med vår heldag i Malmö. Stort tack till Åsa som var trygg att ha i närheten hela dagen, ifall något skulle gå snett med sömnen eller annat. Nu känner jag mig mycket mera redo för kommande utflykter och det känns skönt med vetskapen om att Gustens rutiner kan fungera, även på rullande fot. 🙂
Glupske Gusten
Gusten lyssnar inte på goda råd
En liten film från dagens mellanmål. Gusten lyssnar inte på sin pappa när han tipsar om att vända skeden. Och visst är det ett ”nej” vi hör? Något som Gusten inte tar i sin mun särskilt ofta. Notera också det spexiga skedtricket han gör med munnen precis innan filmen är slut.