Gusten pratar ju mer och mer och i Barnens hälsobok står det att man vid 18 månader kontrollerar om barnet kan säga omkring tio ord. Så vi började fundera, vad kan Gusten egentligen säga? Han förstår ju ganska mycket, men vilka ord kan han verkligen ljuda på ett (ganska) klokt sätt. Dessa ord kan vi komma på i nuläget, i hyfsad kronologisk ordning:

Pappa – uttalas pappaa. Det första ordet. Förutom när han sa hej av misstag när han bara var några veckor gammal. Vi övade ju väldigt hårt den första tiden och varje gång  jag bytte på Gusten lät det – pappa, pappa, pappa, pappa, pappa, maammaa, pappa, pappa, pappa, pappa, pappa. Jag blandade i ett mamma då och då, så att Josi inte skulle bli arg.

Mamma – uttalas maammaa. Känns som en evighet sen det kom första gången. Nu sägs det vääldigt ofta, och vanligtvis när mamma inte är i närheten.

Lampa – uttalas ahm-pa. Det var tidigt ett tjat om lampa, och många barn verkar börja där. Det är säkert spännande med saker som hänger i taket och lyser.

Klocka – uttalas ock-ah. Första gångerna sa han det utan att vi övat på det direkt. Det kom bara då och då och aldrig på kommando. Men nu kommer det ofta när han får syn på någon klocka.

Titta – uttalas titt-aah. Började härma det ganska snart eftersom vi tjatade om det hela tiden – ”Titta, Gusten, titta”.

Där – uttalas däh. Liknande historia som titta, eftersom vi pekar och säger där om Gusten letar efter något eller om vi vill visa honom något. Inte så konstigt nej.

Banan – uttalas baah. Eftersom vi börjat äta mer banan de senaste månaderna fastnade snabbt namnet på en av de absoluta favoritfrukterna. De där med två stavelser för denna guleböj verkar dock inte så viktigt.

Boll – uttalas bååh. Ganska likt banan, och har också kommit den senaste månaden allt eftersom bollar har blivit mer och mer intressanta.

Katt – uttalas kah/gah. Katt är det enda djuret som han kan säga. Han kan peka på andra djur men varken härma eller benämna dem. Ikväll fick vi dock en uppvisning i hur man härmar djur. Frank kan skälla, jama, gala, sniffa som en kanin och härma en hel rad djur till. Det var verkligen en upplevelse och vi skrattade gott. Otroligt charmigt.

Tåg – uttalas toh. Vi bor ju vid järnvägsspåret. Och vi visste att det bara var en tidsfråga innan han skulle fastna för järnhästarna som susar förbi utanför fönstret stup i kvarten. Flera gånger i timmen springer han till fönstret när han hör ett tåg och ropar ”- toh, toh, toh”.

Kaka – uttalas kacka. Det är favoriten riskaka som det äntligen fått en benämning. Ett väldigt effektivt sätt för Gusten att lura till sig en extra kaka också, eftersom det låter så gulligt när han ber om en.

Mormor – uttalas moo-moo. Det krävdes bara lite träning och sen blev mormor den första mor- och farföräldern som fick ett uttalat namn. Steget är inte långt från att säga mamma, men skillnaden för Gusten är stor, och han vet precis vem han menar. Säger vi mormor nu, utan att hon är närvarande, så tittar han frågande efter mammas mamma. Nu ska vi öva vidare på morfar, farmor och farfar.

Nalle – uttalas nanna. Det första gosedjuret som han verkligen fäst sig vid. Nalle Furtado släpas runt i lägenheten stora delar av dagarna och det pussas och kramas och gosas. Frågar vi var nalle är, så utbrister han ”nanna” och springer genast och hämtar den nya kompisen.

Det blev ju ganska många ord om man räknar efter. Men observera att vi inte skriver detta som någon måttstock för något annat barn, vi vill snarare dokumentera hur många ord Gusten kunde säga när han var 500(!) dagar gammal. Ja, jag gjorde precis en uträkning här, och döm om min förvåning när resultatet blev exakt 500. Så Grattis Gusten på 500:de dagen, får vi väl också passa på att säga då?!